Främling i främmande land

Välkommen till Lundell-land! Förlaget presenterar hans tjugoförsta bok som en "tankebok", men det är bara ett modeord som kommit av poesins död i Sverige. Ingen köper poesi i det här landet idag. Man får inte ens, som Bob Hansson nyligen gjorde, sitta i ett träd och läsa dikter för förbipasserande. Då kommer polisen med en stege. Det här landet är lika förlorat som vikingarna ansåg att England var på 1000-talet. Men Lundells nya är poesi, eller i varje fall en mans betraktelser och funderingar i diktform. Egentligen är det prosa uppställd som poesi, korta, avhuggna rader men en aldrig sinande kaskad av profanlyriskt vemod med en smula glädje eller försök till frid insprängd mellan raderna.

Har man läst Lundell innan har man läst det här. Och ändå inte. Det är så det är med Lundell. Han är sitt eget land. Och idag är han kanske de spetälskas land. Kom in på egen risk! Här vankas varken kvoteringar eller medhårs smekningar av imamer. Man får klistra efter eget huvud. Han strör skärvor omkring sig, det är snapshots från livet på Österlen och i Stockholm, mycket vinter, lite höst och sommar, fåglar som anländer med våren och flyr snön, kvinnor som kommer och går, blir vänner, blir fiender, familjens sönderfall, ofriheten att följa de fastbrända normerna, klamrandet efter just den friheten som barndomen för alltid lagt beslag på. Och så kampen mot myten om sig själv:

den där intervjun med TT, skiten
spridd ut över riket, en av
"uppgifterna" i den texten tycks ha varit
att jag söker en "jämnårig" att
dela mitt liv med.
det har jag aldrig sagt, som Tingsten sa
men nu får jag
mejl från underliga damer, jämnåriga

300 sidor människa på driv. Lundell blir alltmer alienerad. Han är inte bara främling i det exploaterade, överkommersialiserade plastsamhället vi lever och kvävs i, han är också främling inför sitt eget skrå, inför den lust och bransch som en gång gav läger åt hans rotlöshet. Det smärtar att läsa honom. Det är en förlust man möter. Och kanske en återfödelse. Först rasera, sedan resa sig ur askan.

Med boken följer en CD, elva nyskrivna låtar med en ensam Lundell på akustisk gitarr, piano, munspel och berättande sång. Vid en första genomlyssning är skivan hans mest svårtillgängliga hittills. Det är ruffigt, rått, lågmält och sorgset nostalgiskt. Avsaknaden av distinkta melodier tynger. Men efter hand kan man bända upp skalet och plocka sina pärlor. Det gäller bara att ha tålamod och stå fri från förväntningar.


Författare: Ulf Lundell
Titel: En öppen vinter bok CD
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivning: April 2010

Av Stefan Whilde 15 apr 2010 17:33