Hemkommen från Goa 1

Jag satt här för två dagar sedan och hade bestämt mig för att skriva om Goa, men mitt huvud var helt tomt och jag fann inte orden. När jag var där bestämde jag mig för att skriva en novellsamling med möten jag varit med om, och jag hade svårt för att särskilja de meningarna från de faktiska meningarna jag vill skriva om.

Nu har det gått ytterligare någon dag och jag har landat mentalt efter att ha varit på en av mina bästa resor. Dels hade det med vädret att göra. Efter en tung vinter med så mycket kyla och snö kändes det som en perfekt avslutning att få värme och sol. Och visst fick vi värme. Mer än vad jag nog hade räknat med. Jag har varit i Asien förr och vet hur fukten kan få en att få en känsla av att man går in i en vägg. När vi landade på Bombays flygplats och jag gick genom korridorerna till utgången log jag med hela ansiktet, även om jag var dödstrött, för jag visste vad som väntade mig. När väl dörrarna öppnades sög jag bara in alla ljud, värme, fuktighet medan jag såg på alla palmträden.
Nu är jag tillbaka i kylan igen och efter att jag lämnat bort både jacka och skor så var det en kall återförening med Skandinavien när vi landade på Köpenhamns flygplats Kastrup måndag kväll.

Jag hade inte bokat något hotell innan vi åkte utan räknade med att det skulle lösa sig när vi kom fram. Många var det som tyckte jag var lite småtokig, speciellt med tanke på att jag hade två barn med mig, men jag litar på mina barn. Och jag hoppas att de litar på mig. Många var det också som undrade hur jag vågade ge mig av till ett land jag inte varit i innan på så lösa boliner, men jag hade lite svårt för att hänga med i de tankegångarna eftersom jag någonstans tror på mänskligheten. Det finns idioter överallt, så även i Sverige. Det som är viktigt är hur vi agerar gentemot andra människor, sedan kvittar det var på jordklotet vi befinner oss. Är vi lyhörda och försöker ta seden dit vi kommer så tror jag ofta det löser sig. Detta var inte något undantag.

När jag bad taxichauffören att jag ville att han skulle köra oss till Varca efter att vi landat i Goa så skakade han bara på huvudet och undrade varför vi skulle dit. Jag sa att jag läst i “Lonely Planet" att där skulle finnas hotell. Han sa att det var en dålig idé och rekommenderade Benaulim istället. Jag sitter inte och argumenterar med en infödd Goa-bo, så jag tackade för tipset och bad honom köra oss dit. Min lille pojke blev väldigt nervös över min “easygoing-stil" och satt under hela taxifärden och undrade vart han skulle ta oss. Vi kom till ett mysigt litet ställe, där vi såklart fick betala för mycket för rummet. Vi var bleka och uppenbarligen nyligen anlända turister. Detta hade jag räknat med så jag försökte hålla priset så lågt jag kunde. Efter att ha sovit elva timmar allihop, badat i ett underbart varmt hav drog vi oss söderut till Palolem där jag trodde mig veta att det fanns en bra strand för en barnfamilj som vår. Och mycket riktigt. Efter en timmes bilfärd som gick i 50km/t pga bedrövliga vägar blev vi avsläppte vid stranden och tog våra ryggsäckar och gick längs vattenbrynet. Var femte sekund blev vi tillfrågade om vi önskade ett rum och till slut fick jag en känsla av att vi hamnat rätt. Vi fick en “fin" hydda på styltor för 300 rupier motsvarande cirka 50 svenska kronor med en bred säng, toalett och dusch.
Barnen hann bara slänga av sig ryggsäcken innan de begav sig de tio meterna ner till stranden och badade i en evighet. Jag satte mig vid ett bord som tidigare under dagen agerat solstol och beställde in ett glas rött vin det var de inte så bra på i Indien, men jag fick ett sötsliskigt dessertvin. Tur jag inte är kräsen av mig. Sanden hade börjat kylas ner och det var inga problem att gå på den utan att bränna sig. Jag lät blicken vandra över folket, och på barnen som lekte i de ibland två meter höga vågorna.

Lugnet i maggropen la sig och jag tänkte att “Det här blir nog bra"……..

Av Birgitta Stiefler 09 apr 2010 19:32