Knarkängeln

"Psst, grabben, kom hit ett tag. Vill du smaka på något gott?" Den unga killen som vinkade till sig Emil var bara några år äldre än honom, men var mycket tuffare i attityd och utseende. Ansiktet var genomborrat av flera små smala silverstänger som rörde sig när han pratade. "Kom får du se vad jag har här." Han sträckte fram handen med handflatan uppåt och Emil såg något vitt. Runt ringfingret satt svarta tatueringar med små, små döskallar på rad, och över handleden gick ett tjockt vitt ärr.
Emil tittade efter sin kompis Ehrling, men såg honom ingenstans. Nyfikenheten övervägde dock rädslan för det okända och han beslöt sig för att själv kolla vad den andre hade att visa.

I handen låg en fluffig vit godisbit.

"Det där är ju en marshmallow, det är väl inget konstigt." Emil vände sig skrattande bort och var på väg därifrån när den andre tog hans arm i ett fast grepp. "Inte vilken marshmallow som helst. Den är magisk. Allt i din omgivning blir i regnbågens färger, och du känner dig extra lycklig när du tar den." Under tiden som killen pratade gestikulerade han en regnbåge med sina händer och såg euforisk ut. De mörka ögonen lyste. "Har du testat hasch någon gång? Det här är bättre… och helt ofarligt. Smakar och luktar ingenting. De kan aldrig ana vad du håller på med. Ja, föräldrarna och lärarna alltså." Den andre flinade och viskade något i örat på Emil. "Äh, du driver med mig." Emil tittade på den andre med uppspärrade ögon. "Det kan väl inte stämma?" "Jo, helt gratis…" Killen tände en cigarrett med en tändare som hade en rörlig pinuppa på sig. "Häftig va?" Han vände tändaren upp och ned och vips var hon naken.

Emil rodnade av förlägenhet och tittade sig om efter sina vänner, men skolgården var full av niorna som roade sig med att kicka boll och det var svårt att se några andra. Vad gör jag nu då? Det vore rätt häftigt att kunna säga till polarna att jag testat. Och är det gratis så spelar det väl ingen roll. Morsan får ändå inte veta något. Handen i byxfickan rörde sig oroligt. Jag vill ju så gärna. En gång spelar väl ingen roll? Det kan man ju inte bli beroende av. Förresten håller väl alla på nuförtiden.
"Nå?!" Cigarretten var slut och killen trampade oroligt av och an. "Vill du ha, eller? Förresten kan du väl hämta dina polare sedan så kan de också testa. Ju fler desto roligare brukar det ju va." "Okey! Jag kan väl pröva en då. Sedan springer jag in och hämtar de andra."

Emil tog den lilla biten i pincettgrepp med sina fingrar och satte den prövande mot munnen. Det smakade sött. Med läpparna runt den tryckte han in tänderna i marshmallowen och hörde ett lågt knakande. Den söta smaken etablerade sig till Emils näsa och han tyckte sig plötsligt vara inlindad i en vit oformlig massa. Han kunde se den becksvarta asfalten bölja som en enda stor våg, och höll förskräckt för ögonen och skrek. Emil försökte springa iväg från vågen, men märkte att han befann sig flera meter ovanför backen. Det beigefärgade skolhuset hade blivit rött med en blålila aura runtom, och killen som gett honom tabletten hade fått ett gap stort som en krokodils. Det såg ut som om han skrattade och i Emils öron ekade ett hackande högt ljud.

Plötsligt snurrade det till och hela omgivningen ändrade färg. Allt blev gult och mitt i alltihop sken en stor lysande sol. Emils bröst höll på att spricka av lyckan han kände, och de snabba hjärtslagen ekade i hans lilla kropp. Emil kunde känna marken under sina händer och förstod av tyngdkänslan i kroppen att han låg ned.

Med ett hulkande reste Emil sig snabbt upp på knä och spydde medan han i ögonvrån såg killen som levererat drogen gå iväg.

Av Anitha Östlund Meijer 06 apr 2010 14:15