I kackel med myndigheterna

- Det var väldigt vad färggranna de är, sa jag när jag kikade in i kartongen.
- Det är tuppen, svarade bonden.
- Men jag ville ju inte ha tupp, sa jag.
- Det är en flock, sa han.
- Men, försökte jag.
- Du kan väl inte ha höns utan tupp, de hör ihop, avslutade han diskussionen.

De var av dvärgras, tillsammans fem stycken. Hönshuset fick ljudisolering, barnen blev glada och min fru ifrågasatte mitt förstånd. Under pappaledigheten med Sofia hade jag fixat lämpligt utrymme. Det var på våren jag blev med höns, för två år sedan.


Jublande kryp

Det blev ägg för husbehov och kycklingar till glädje även för skola och dagis. När upptupparna kom i målbrottet hamnade de i grytan. Matrester omvandlades till gödsel som fick krypen i komposten att jubla. Salladssniglarna blev drivmedel till våra kacklande jordberedare. Grannar fick ägg när de var hönsvakt på semestern. Släkt och vänner kunde få en påse under högsäsong. Jag stängslade den känsligaste delen av tomten. Höns älskar att gå fritt och sprätta och är mycket revirbundna. Solen sken över vår täppa på Vihemsvägen i Täby – stan på landet.

Trots att vi är en stor familj finns i vår sopsäck oftast bara en eller två Icapåsar. Det är plast och burkar som ej går till återvinning. Papp eldar vi i kakelugnen. Hönsen har blivit pricken över i:et i vårt försök att efter förmåga ta "det naturliga steget" som naturens kretslopp kräver. Tänk att få vara med och lösa världen miljöproblem hemma och samtidigt ha roligt…


Började propagera

”Det borde vara fler förunnat”, tänkte jag. Jag började propagera bland arbetskamrater, vänner och politikerkollegor i fullmäktige; höns är roligt och nyttigt – det vanligaste husdjuret i hela världen. Jag gav bort flera flockar. Det var för ett år sedan.

Så kom det. Brevet från myndigheten. Dagen var den 9 mars:

"Vid en inspektion inom området har undertecknad inspektör kunnat konstatera att Ni håller fjäderfä på Er fastighet. Vid kontroll har jag funnit, att något tillstånd för detta inte finns registrerat hos oss."

Med hänvisning till bifogade bestämmelser uppmanades jag att senast den 16 april komma in med en ansökan om tillstånd. Vidare slogs fast att om ansökan uteblir så beläggs jag med hönsförbud från och med den 1 maj. Brevet avslutades med en upplysning om att "Brott mot sådant kommunalt förbud faller under allmänt åtal och kan leda till böter."

Jag vill inte påstå att jag var helt oförberedd. Förr eller senare måste ju myndigheten höra av sig, det ingår i dess uppgift. Däremot blev jag brydd över det burdusa sättet. Finns det klagomål på mina höns, eller är det bara en ordningsfråga att jag ska ha tillstånd? Vad gäller saken egentligen, undrade jag?


Sällskapsdjur

Alltnog, jag samlar ihop mig och svarar:

"Jag tackar för brev och föreskrifter. Anledningen till att jag inte begärt tillstånd för hönsen är att jag anser att de är sällskapsdjur för min familj och i synnerhet för mina barn. Du är välkommen att titta närmare på hur det hela är ordnat. Hör av dig så att vi kan komma överens om en tid."

Man behöver inte tillstånd för sällskapsdjur, enligt lokala bestämmelser, som jag redan tidigare kände till.

Omedelbart dimper nästa brev ner från myndigheten. Jag får kopior av Lantbruksstyrelsens författningssamling om föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket. En inspektion aviseras där även djurskyddsinspektören ska medverka. Tonen skärps:

"… till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag SFS 1982:1080. Oaktsamhet innefattar även en tolkning som av domstol kan betraktas som uppenbar misstolkning."

Smygbonde

Nu börjar jag ana vad saken gäller. Jag har blivit avslöjad som smygbonde och skall inte inbilla mig att en domstol kommer att gå på min skenheliga attityd.

"De är ute efter mig"

Inspektören ringer mig på jobbet den 24 april och föreslår att han får komma och inspektera den 30 april kl 12.00, det vill säga tolv timmar före det att allmänt hönsförbud råder på min täppa…

”Dom är alltså ute efter mig”, tänker jag panikartat. Jag som bara ville ha lite höns omkring mig. Att enbart klaga på handläggningen i efterhand duger inte. Möjliga sensationsrubriker fladdrar förbi mina ögon: Politiker trakasserar tjänstemän som hävdar allas likhet inför lagen. Tror politikerna att de kan ta sig särskilda friheter, och så vidare jag sitter själv i fullmäktige för Täbypartiet.


Aftonbladet nappar

Jag skriver ett nytt brev och försöker pressa myndigheten på något att överklaga. Jag ger också min syn på hönsen och hur det är ordnat kring dem. Jag skickar kopior på allt material till pressen. Aftonbladet nappar, gör en liten blänkare med bild på yngsta dottern med höna. Jag pustar ut. Nu kan jag inte avrättas i det tysta och äran är i behåll. Nu gäller det att rädda hönsen.

Vid köksbordet sitter vi tillsammans efter avslutad inspektion.

- Finns det något beslut på att mina pullor inte är sällskapsdjur, försöker jag inledningsvis.
- Jag är bara en vanlig tjänsteman som tillämpar gällande lagar och bestämmelser, svarar han avvaktande.
- Men varför skickar du på mig såna där brev utan att snacka med mig först och komma hit och kolla ordentligt? fortsätter jag.
- Jag vet nog hur man ska göra med såna som du, säger han bestämt, du om någon borde veta vad som gäller.
- Du vill bara sätta dit mig, anklagar jag.


Faller till föga

Därefter grälar vi. Punkten för meningsfull dialog är sedan länge passerad. Efteråt undrar jag vad rätten kommer att säga.

Efter två veckor under hönsförbud och med hot om åtal och böter hängande över mig, faller jag till föga. Ansöker om tillstånd för mina höns, trots att det egentligen kanske inte behövs. Det är inte så roligt att kunna bli uppfattad som en brottsling. Även om det skulle visa sig att det förbud som jag brutit mot är olagligt, då jag ju inte haft möjlighet att överklaga det. Tänk så tokigt det kan bli.


Bara en tupp

I skrivande stund nås jag av beskedet att politikerna i nämnden beslutat låta mig få ha maximalt 16 dvärghöns och tupp. En kvinnlig ledamot reserverade sig till förmån för att flera tuppar samtidigt borde få vara med hönsen. Av jämställdhetsskäl? Hur som helst kan folk i tättbebyggt område nu ha en mindre flock höns om ordningen är god. Håll med om att det är riktigt trevligt!

Det blir lätt låsningar och konflikter vid myndighetsutövning mot enskild. Vägen är kort till maktmissbruk eller rättshaveri, beroende på hur man ser saken. Medborgaren som vill leva ekologiskt hemma. Myndigheten som ska se till att det sker med ordning och reda. Politikern som ska väga helheten, prioritera och besluta. Bra resultat kräver att olika synsätt bryts i dialoger. På rätt plats och vid rätt tidpunkt.

Den nya förvaltningslagen hade som mål att underlätta för medborgarna att ha med myndigheterna att göra, till exempel genom mer muntlig handläggning. Var det vällovlig men missriktad tjänstenit som drabbade mig? En tidig personlig kontakt hade kanske helt förändrat händelseutvecklingen.

Vad är det för resultat dom vill ha egentligen, politikerna i den där miljö- och byggnadsnämnden, av tjänstemännen? Vad är bra kvalitet i inspektionen? Olika intressenter och de som direkt berörs bör nog få ett ord med i laget. Nu när kommunala verksamheter alltmer följs upp och utvärderas. Såväl beställare och utförare som "kunder". Och tuppen, som inte ens var meningen…

Av Lasse Wilhelmson 01 apr 2010 09:44