Ett barns hemlighet, del 5

Inne på rummet satt sonen och pappan och höll om varandra. Båda grät av sinnesrörelse.

Plötsligt sade den lilla pojken "Pappa, kan man älska flera stycken lika mycket?" Magnus tittade på Mattiaz och log svagt "Jo, det kan man nog. Vad menar du?" Pojken vred sig lite grand i knät innan han fortsatte. "Jag älskar ju mamma mest av allt, men jag älskar dig också, men jag vet inte om jag älskar dig lika mycket.”

Magnus knöt sin ena knoge så den vitnade när han hörde sonens ord. Omärkligt för det lilla barnet närmade hans båda händer pojkens nacke, och innan pojken hann förstå vad som hände hade pappan greppat runt hans hals med sina kraftiga nävar och sakta ändat hans liv. I Mattiaz döda ansikte såg man ett stort frågetecken.

In i det sista hade han kämpat för att komma loss, och hade gett Magnus några fula revor i ansiktet.

När allt var över satt mannen hopsjunken i sin rullstol och grät så att han skakade. När han lugnat sig tryckte han på den röda larmknappen han hade bredvid sin säng, och när personalen gjorde den hemska upptäckten larmade de polisen som i sin tur ringde Jenny.

Avundsjukans fula ansikte hade än en gång visat sig i Mattiaz liv, men den här gången fanns ingen återvändo.

Av Anitha Östlund Meijer 25 mar 2010 11:02