Konservatism är skolans framtid

Konservativismens grundpelare kultur, traditioner och sedvänjor är i det närmsta obefintliga idag. Det "pladdras" i riksdagens pulpeter, inte ens högerfalangen tror på problemlösningar byggda på erfarenhet. I brist på erfarenhet söks globala lösningar.

Kanske skulle en lösning vara att de historielösa lär sig att se skillnad mellan strukturkonservatism och Edmund Burkes idékonservatism. Det senare bygger på ett generellt bibehållande av strukturer men tillåter förnuftigt underbyggda förändringar. Att sedan de rödgröna sammankopplar konservatism med högerpolitik är ytterligare ett underkännande av deras historiepolitiska kunskaper.

Eftersom konservatism bygger på stabilitet så förväntar jag mig inga förändringar eller självmördande folkvalda inom en snar framtid. Politisk stabilitet skulle ju kväva innovatörerna och öka transparansen. Däremot kan den svenska majoriteten drömma om en forskning som bygger på naturliga lagar, där forskarna framställer ett nationellt vaccin mot politiskt visionära galningar. Om det är någon som har kontakter i Vetenskapsrådet, kan han eller hon vara så vänlig att framföra budskapet? Det skulle vara klädsamt för denna instans att för omväxlings skull göra någonting som ger ett märkbart resultat.

PJ Anders Linders söndagskrönikai SvD 21/3, beskriver dagens visionära politiker som reseledare som skriver reseberättelsen innan begången avfärd. Linders ger oss fakta angående utfallet för dåvarande skolminister Göran Perssons nya gymnasiereform som sjösattes i början av 1990-talet.

Tror någon att Göran Persson är visionär när han i dag brukar sin egendom i Sörmland? Förmodligen inte, nu gäller det egna pengar. Han har förmodlingen också insett att försöksodlingen med våra skolungdomar gav en klen skörd. Klen skörd blev det däremot inte då han summerar egen vinning efter knappt sjutton visionära år i riksdagen. Han kommer att vara den socialdemokrat som skapat sig den största privata förmögenheten via politiska uppdrag under oöverskådlig tid. Frågan är om strukturkonservatism diskuteras vid frukostbordet på Torp mellan Göran och Anita eller om den redan är en verklighet?

Före godsägare Perssons sejour, hade riksdagsmännen löner som kyrkoherdar. Detta för att inte minska förtroendet mellan styret och medborgarna. Konservatismens förtroende- och gemensamhetstänkande lyser nu med sin frånvaro då liberaler och företrädare för egoism pläderar. Ytterligare ett respektlöst beteende förekommer regelbundet genom unisona avlägsnanden ifrån riksdagsstolarna. I stället får experter och kommissioner "arbeta". De avlägsnade finner man i korridorer, motionsanläggningar samt då de övar prickskytte i källargångarna. Denna delegering är ett remissförfarande som vi känner igen ifrån en annan lukrativ bransch, där eget kunnande inte räcker till. Utför våra politiker dessa överträdanden bara för att inte vara "konservativa", eller har de redan varit kunder hos Vetenskapsrådet och där blivit vaccinerade mot eget ansvar? Varför brukar då vaccineringen släppa när de folkvalda lämnat makten och det privata ansvaret istället fungerar bättre ihop med Edmund Burkes idékonservatism? Kanske ett svar är att visioner utanför parlamentet inte har samma lättköpta värdegrund?

Slutligen, för tio år sedan skulle denna önskan vara utopisk, men även jag inser nu att konservativa värdegrunder är den enda vägen att förbättra och utveckla oss bort ifrån flum och förnedring. Jag vill heller inte få i mig kokain via det kommunala dricksvattnet. För att slippa det måste vi rösta bort "titta vad jag har kommit på-kamraterna" i höst samt överväga både en och två gånger vem som skall ha ansvar för våra ungdomar och vår skolpolitik de närmaste fyra åren.

Av Leif E Ström 23 mar 2010 12:52