Play från Made in Sweden: "Det här är vår grej!"

Play startade ursprungligen 2001 av Laila Bagge med de då 12 och 11-åriga tjejerna Anna Sundstrand, Rosanna Munter, Anais Lameche och Fanny Hamlin. Istället för att först satsa i Sverige lanserades gruppen direkt i USA och fick stora framgångar med bl a låten ”Us Against the world” som såldes i 1 milj ex och hamnade på Billboardlistan. Den unga popgruppen fick även chans att turnera tillsammans med Destinys Child och därmed spela live inför 26 000 åskådare. Popstjärnelivet blev dock lite för tufft för de unga tjejerna, som längtade hem till tonårslivet och skolan, varför projektet lades ner 2005. Hösten 2009 återuppstod Play, via musik TV-serien Made in Sweden, i TV4, där Idoljurymedlemmarna Laila Bagge, Anders Bagge och Andreas Carlsson, live inför TV-kameror, skapar popstjärnor. Två av de ursprungliga Play-medlemmarna, de nu lite mognare Fanny och Anais, kompletterades nu med en helt ny medlem, Sanne Karlsson.

Hur känns det att ha börjat spela igen efter ett så långt tag?

Fanny: Det känns väldigt roligt. Det var som sagt väldigt länge sedan vi höll på sist och nu när man sätter igång igen så är det väldigt mycket minnen som poppar upp. Och nu när det har gått ett tag så känns det verkligen som att det är rätt grej. Vi har valt rätt, att komma tillbaka till det här igen. Det känns jättekul.

Och vad har ni gjort under tiden?

Anais: Jag och Fanny tog väl studenten när vi kom hem, vilket var väldigt viktigt för oss, att gå klart gymnasiet. Sen har jag pluggat vidare, konst och mode och även jobbat med mode.

Fanny: Och jag har jobbat med mode i butik och på kontor med ett svenskt klädmärke, men jag blev ganska rastlös efter ett tag. Och det var väl då man började märka av att det var något annat som kallade.

Är det tråkigt att Rosanna och Anna har slutat?

Anais: Alltså, när vi väl satte igång igen… Anna har vi bara haft telefonkontakt med de senaste åren, eftersom hon bor i USA. Det var väldigt, väldigt länge sen man över huvud taget träffades och hängde… Jag tror inte vi riktigt vet hur det skulle vara om vi var en grupp igen nu. Men det är klart att man tycker att de är två helt underbara tjejer. Men just nu tror jag att vi ser det här väldigt mycket, professionellt, som ett jobb. Förut var vi små och bästa vänner och hade kul, men nu jobbar vi verkligen och då är det viktigt att vi inte bara är kompisar och verkligen, verkligen fokuserar på vårt jobb och därför tror jag att det funkar väldigt bra nu.

Fanny: Och nu när Sanne hoppade in så var det ju en ny konstellation och då blev det ju en helt annan grej. Vi har ju inte vetat hur det skulle bli och vi är nu bara väldigt glada över att det har fungerat. Det är klart att man har minnen ihop med de andra, men nu är det någonting nytt och då får man satsa på det, fokusera på de bitarna.

Varför splittrades ni?

Fanny: Jag hoppade av. Jag vill gå klart skolan, ville satsa på det. Gå klart gymnaset, komma tillbaka till Sverige och vara en helt vanlig tjej. För det var väldigt mycket resor och vi var nästan aldrig hemma. I den åldern så är det så mycket hemma som man fakstiskt saknar; skolavslutningar, de första festerna… Och jag tror att det var det som jag ville tillbaka till.

Ville alla sluta eller var det någon som ville fortsätta?

Anais: Alltså, när Fanny slutade så fortsatte vi, jag, Anna, Rosanna, och Janet, som då hoppade in. Och då fortsatte vi nästan två år till. Sen var det väl jag som kände att när Fanny hoppade av så... jamen grundgänget splittrades ju och Janet är en underbar tjej och duktig på det hon gör, men det var inte samma sak längre. Så då kände jag också att jag ville gå klart gymnasiet och jag längtade hem. Så att det var då gruppen lades ner helt enkelt. För då hade det varit för mycket velande. Jag tror att det var jobbigt för ett skivbolag och Laila att jobba med en grupp som började tappa lusten. Så då bestämde vi att det var slutet.

Hur började allting från början?

Anais: Från allra första början så var det så att jag bodde granne med Laila, när jag var fem år och dansade för henne. Anna dansade också för Laila och Anna vann en tävling och då bestämde sig Laila för att göra något med Anna, att starta en grupp med henne. Och eftersom jag var där och lekte typ dygnet runt så frågade Laila, ”kan du sjunga?” och ”jaha, det kunde du! In i gruppen” Och då kom jag med och sedan hade hon en audition där Fanny och Sanna valdes. Så det var så Play startades.

Sanne, hur känns det för dig att inte ha varit med hela tiden?

Sanne: Men det… känns inte konstigt alls. Jag var inte där då, jag hade ingen koll utan det är just nu som jag har kommit in i det här i och med att jag har jobbat med Andreas Carlsson och Anders Bagge sedan tidigare. Man kan ju inte sakna något man inte har vetat om.

Anais: Och vi är en ny grupp nu. Det är fortfarande Play på så sätt att det är lite samma människor och att vi fortsätter på samma tråd, men det är ett helt nytt sound med Sanne och det är en helt ny grej. Det finns inte riktigt något att härma eller efterlikna eller att fortsätta på, så vi kör på vårt race som det är nu.

Är ni nöjda med hur det har blivit?

Anais: Albumet kommer faktiskt vara klart idag. Om några timmar kommer vi få höra hela det klara albumet och det känns nervöst, men vi är jätte-, jättenöjda med alla låtar. Jag tycker att Andreas och Anders har överträffat sig själva. De har verkligen gjort ett fantastiskt jobb och jag kan nästan säga att jag tycker att den ena låten är bättre än en andra, det är verkligen så.

Fanny: Det är härligt också, för Sanne kom in i jobbet så snabbt och det var väldigt bråttom i och med att vi skulle spela in TV-serien ”Made in Sweden” på samma gång, så det tog ju några låtar i studion innan vi verkligen lärde känna varandra och varandras röster och hur vi jobbar tillsammans. Så det har varit ett fantastiskt jobb också, att börja med att vara lite nervösa och, bara ”hur gör vi här då? ” till nu, de sista låtarna, då vi har känt oss säkra ihop och det bara har varit roligt. Så det har varit en resa i sig.

Det nya albumet "Under my skin" släpps 21 april

Känner ni er bekväma med varandra i gruppen?

Sanne: Nej!… ha ha

Anais: Till en början, alltså det var inte väldigt nyligen, men för några månader sedan, så undrade man verkligen om man skulle få tid att lära känna varandra. Alltså, man kan jämföra det med vilket tjejgäng som helst, om man är två jättetajta och så kommer det in en ny tjej och så ska man göra ett grupparbete tillsammans - i ett halvår. Jaha, då blir det ju två och en, liksom. Man måste ju verkligen få tid att umgås på fritiden och ”lära känna”. Annars funkar det inte. Så vi har väl alla varit lite så där ”jaha?” - men det gick väldigt snabbt.

Sanne: Det som gick bra, det första ni sade till mig, var ju att ”vi ser det här lite som vårt bolag, att vi är arbetskompanjoner”. Liksom, man har ju arbetskamrater om man jobbar på ICA eller någon annanstans, så vi försöker se det väldigt professionellt, ur en sån synvinkel. Sen så har det faktiskt bara gått väldigt bra liksom.

Anais: Ja, allt funkar, man lär kanna varandra lite mer varje dag. Men sen så är det så när man är i studion med Anders, vilket vi har varit ganska mycket nu de senaste veckorna. Då är vi där hela dagarna alla tre och eftersom det bara kan vara en som sjunger åt gången så blir det kafferaster och att man käkar lunch tillsammans, typ lite som ett lära kännavarandra camp. Så vi har haft skitkul och det är verkligen tråkigt att - det är över… Ja, hela Anders-grejen är över, men den kommer nog igen.

Känner ni er nöjda med er låt Famous?

Anais: Ja, det gör vi absolut. Sen, det var typ den första låten vi spelade in tillsammans, så då var vi helt fantastiskt nöjda, vilket vi fortfarande är, men nu när vi har ett helt album så tror jag att vi känner att vi har många andra låtar som kan mäta sig och bra andra singlar.

Famous med Play Official music video:


Har den släppts i USA?

Anais: Alltså, vi bestämde oss för att, den här gången, skulle vi börja i Sverige och köra Sverige fullt ut. Först kände vi att vi kunde gå direkt till USA och hålla på där samtidigt… men det går inte att fokusera på båda länderna samtidigt. Det är helt omöjligt. Så vi vill rida, liksom, den här vågen ut och se hur det funkar här i Sverige och verkligen arbeta med vårt album. Sen så vet jag att vi håller på och dealar med olika länder i resten av Europa, så det ska bli spännande och se var nästa släpp blir.

Om ni fick välja mellan alla låtar i hela världen, vilken skulle ni göra?

Sanne: "Man in the mirror"
Fanny: "Everywhere"
Anais: "Halo", om jag kunde göra den lika bra som Beyoncé, för det var någon som hade sett henne göra den live och det var det bästa som den personen någonsin sett.

Vad är ert första musikminne?

Anais: Ja, mitt första var när vi skullle vara luciatåg hos Laila och Anders, vilket vi var varje lucia och jag fick alltid vara tomte och min syster fick alltid vara lucia, varje år. Och så skulle vi sjunga ”låt det brinna” och så skulle jag vara understämma och min syster överwstämma och så fort vi började så skrek min syster, ”Anais!”. Jag fick jag en utskällning varje gång jag började och vi fick börja om och vi höll på så i typ en timme och det blev liksom aldrig klart.

Fanny: Jag har ingen aning vilket mitt första musikminne är. Jag har så dåligt minne.

Sanne: Jag var provokativ som barn. Jag och min barndomskamrat, Maria från Helsingland gick upp på logen, för vi höll på med hästar på den tiden och vi använde en knippe hö som microfon och vi turades om att sjunga och varje gång min kompis skulle sjunga sjöng hon om sina döda katter och jag blev så full i skratt hela tiden. Vi var kanske så där 8-9 år. Och när jag höll på att skratta ihjäl mig sade hon hela tiden ”Sluta Sanne!” på sitt hälsinglandsmål. Hon blev jämt så förnärmad och jag bara, ”ok, nu är det min tur!”.


Vad är det bästa med att vara kända?

Fanny: Alltså, det är svårt att se sig själv som en känd person. Det känns inte som det har gått så långt än. Jag är bara glad att jag får syssla med det jag gör och om det innebär att man blir en känd person så får det hänga på. Liksom, man fokuserar på det man gör och det är väldigt roligt och det är det man alltid har dömt om. Så jag har inte tänkt på mycket på det.

Anais: Jag tycker att det är väligt kul att vi får så mycket kläder av fian märken. Det tycker jag är toppen.

Är det något som är jobbigt?

Anais: När folk ser en på TV eller hör något om en så snackar de mycket och bestämmer sig för att tycka så här och så här. För oss, som fortfarande inte är så kända, är det inte så mycket så ännu, men för de som är stora kändisar tror jag att det verkligen är jobbigt, att folk tror att man inte har ett privatliv och att man får säga vad man vill om dem. Som t ex med Laila och hennes bröllop. Jag blir nästan förbannad när jag ser om henne varje dag på löpsedlar, om hennes klänning, vilka som inte ska gå på bröllopet… jag tror att hon vill vara ifred. Det är nog en stor baksida.

Sanne, man kunde se på TV, att du inte mådde så bra i början, av stressen. Hur lyckades du komma tillbaka?

Sanne: Alltså, jag bara behövde ha ett eget liv. Sitta och tänka. Jag behövde en liten paus för att samla krafter.

Men hur nära var du att hoppa av?

Sanne: Inte nära. Jag var bara jävligt trött på alla kamerror som följde efter en. Fick väl lite halvpanic då. Så det var inte nära att jag hoppade av, utan jag ville bara ha en paus..

Lite fick man en känslan då att Play inte var din grej?

Sanne: Jag tycker att det verkligen har blivt min grej, vår grej i och med att det vi gör är så långt bort från det Play gjorde förut. Jag tycker verkligen att Play är vår grej!

Av Linnea Edling & Olivia Schlyter 10 mar 2010 14:50