Brottslighet, karneval och Rio

Det vimlar av skräckhistorier och myter om brottsligheten i Rio. En populär myt är att stan är full av rånare, som smyger omkring försedda med rejäla tänger, i akt och mening att knipsa fingrarna av oskuldsfulla turister som inte snabbt nog får av sig sina ringar. Sådana händelser har dessbättre lika lite sanningshalt som storyn om råttkött i svenska hämtpizzor. Men, som i alla storstäder finns det grov - och mindre grov - brottslighet. Dock inte av den omfattningen att man behöver gå omkring och vara rädd även om det i Rio förra året registrerades 5 800 mord.

En typ av brottslighet som florerar på de berömda stränderna i Rio är nästan lite kul. Turister som läst och hört om brottsligheten i stan lägger gärna sina värdesaker i en påse och använder denna som huvudkudde, eller, om man vill vara riktigt försiktig, lägger den under ryggen, när man solbadar. När turisten väl ligger där med näsan i vädret och njuter av solen kommer en liten kille i tioårsåldern och kittlar personen under fötterna med påföljd att denne snabbt reser sig upp, varpå ett annat gossebarn passar på att sno värdesakerna och ila därifrån.

Apropå myter om brottslighet träffade jag en gång ett svenskt par i New York som verkligen var rädda för brottsligheten i den stan. Efter att hemmavid ha konsumerat dels ett oändligt antal amerikanska TV-deckarserier med tjutande polissirener, dels blivit rejält indoktrinerad i hur farligt USA är, var paret redan på förhand, smått uppskrämd av den stora staden. Nåväl, inte blev det bättre av att nästan oavbrutet hört sirener tjuta utanför hotellet dag och natt under en veckas tid. Man vågade helt enkelt inte lämna hotellet förrän sista kvällen innan man skulle åka hem. Det var då jag mötte paret som moloket konstaterade att det man trott vara polissirener i själva verket varit ambulanser, då man bott i närheten av Manhattans största sjukhus.

Men som sagt, under årets karneval, hände oss ingenting. För ett tiotal år sedan, när brottsligheten i Rio var högre, besökte vi också stan för att se karnevalen. Allt förlöpte lugnt under de fyra karnevalsdagarna och den första vardagen satt jag och min fru på morgonen i vårt hotells lobby. Vi satt vid ingången till hotellet med ryggen mot ett fönster som vätte mot gatan. Plötsligt noterar vi att ett antal snyggt klädda herrar med hagelgevär och pistoler marscherar in i lobbyn. Med vetskap om att alla värdetransporter i Rio sker med beväpnad eskort, och att det här var första bankdagen efter karnevalen, blev vi därför inte särskilt upphetsade, trots att vi tyckte att eskorten var väl manstark.

Vi kunde emellertid snabbt konstatera att "eskorten" inte ingick i den vanliga hämta-kassan-rutinerna för hotellet, då en av herrarna gick fram till receptionen och höll sin pistol tätt intill tinningen på en av de anställda. Samtidigt gav en av rånarna, som stannat vid ingången, tecken till oss som satt i lobbyn -via en pistol - att vi skulle sitta lugna och fina. Jaha, där satt vi och iakttog hur rånarna gick igenom receptionen och intilliggande kontor alltmedan hotellets gäster som kom ner i lobbyn via hissarna, eller in från gatan, fick uppmaningen förstärkt med pistol och hagelgevär att lägga sig på mage på golvet.

Efter en stund - kanske fem minuter - ser jag plötsligt i ögonvrån, tungt beväpnade poliser i hjälmar och skottsäkra västar, komma smygande utefter husväggen på gatan vid hotellet ingång. Ungefär samtidigt, ser rånaren, som vaktar ingången, samma sak. Jag inser plötsligt att jag och min fru sitter precis i skottlinjen varför jag säger till min fru att nu springer vi och tar skydd bakom en mindre bardisk sådär en 15 meter bort längre in i lobbyn. Rånaren som vaktar ingången har fått plötsligt fått annat att tänka på så han bryr sig inte. När vi sätter igång och kutar gör alla andra i lobbyn samma sak och snart ligger vi där i tre lager bakom den lilla bardisken.

Efter gap, skrik och lite skottlossning utan blodvite, visar det sig sedan, böjer sig en polis över den bardisk vi ligger bakom och vrålar: "Out". En uppmaning vi inte är sena att efterfölja. Ute på gatan hör vi ytterligare skottlossning i jakten på de rånare som försöker fly ut genom en bakdörr och över taken. Nåväl, efter ett tag är de flesta fem av rånarna infångande. Dessa ställs nu ut på gatan varefter personalen i receptionen, med beredvillig hjälp av polisen, får tillfälle att spotta rånarna i ansiktet. Därefter stuvar man hårdhänt in rånarna i en bil försedd med en normalstor hundbur av nät. När jag tittade in buren var det svårt att urskilja vems armar och ben som tillhörde vem.

Två damer, i sina bästa år, tillhörande vårt sällskap, var under tiden uppe på sitt rum i färd med att klä på sig och hade ingen aning om vad som pågick i lobbyn. Plötsligt sparkas dörren in och en av rånarna, som är på flykt, stormar in i rummet med en pistol i handen. Innan damerna funderat färdig på huruvida syftet med besöket var rån eller våldtäkt, eller möjligen en kombination, har mannen hoppat ut genom fönstret och ned på ett närbeläget tak, varpå damerna lätt chockade kan återgå till morgonbestyren.

Dagen efter talar jag med hotellet direktör om det inträffade då jag är nyfiken på vilket straff rånarna kan tänkas få. Tjaa, säger hotelldirektören, "med lite otur kanske max tre månaders fängelse". Även om sydamerikanska fängelser inte precis kännetecknas av någon överdrivet hög mysfaktor kan jag själv intyga efter ett dygns vistelse i ett fängelse i Venezuela, tyckte jag nog straffet var väl lågt. Förklaringen var att rånarna riskerade att bli skjutna inom tre månader för flyktförsök!

Upplägget var att målsägare, med rätta kontakter inom polisen, fick dessa att redan innan rättegången påbörjades, förflytta de häktade flera gånger mellan olika fängelser. Under någon av transporterna ser man till att fångarna fick en möjlighet att fly varpå man helt enkelt sköt ihjäl dom med motivet flyktförsök. "Alla blir på så sätt vinnare", förklarade en nöjd hotelldirektör. Ja, inte rånarna förstås, men ändå.

Jag frågande också en polischef, som var med vid själva gripandet, varför inte rånarna tog någon bland personalen, eller en hotellgäst som gisslan, när polisen stormade in i lobbyn. Han förklarade småleende att banditer i Rio aldrig tar gisslan, för man vet att polisen inte bryr sig, utan skjuter i alla fall och att gisslantagande därför är ett bergsäkert sätt för en bandit att mista livet. Vilket också gäller gisslan, förmodar jag.

--------------

Trots allt tvekar jag inte ett ögonblick att rekommendera alla att en gång i livet besöka Rio och gärna då under karnevalen.

PS. Karnevalen inträffar sju veckor före påskveckan och pågår under ett förlängt veckoslut. Höjdpunkten är då de mest berömda sambaskolorna tävlar mot varandra under två nätter genom att visa upp sina påkostade ekipage kan kosta flera miljoner och tillhörande hundratals dansare i en sambaparad genom den sk Sambodromo, som är bäst kan liknas med en avspärrad gata, med sittplatser på var sida för ca 70,000 personer. DS

Av Lars Nilsson 10 mar 2010 22:55