Sibel – Sveriges Lady Gaga

I kväll är inte min kväll. Jag är varken glad eller upplagd att bedöma Melodifestivalen, men tänker i alla fall berätta om mina reflektioner, när jag ändå tittat i kväll.

En sak fattar jag bara inte. Varför i herrans namn har Christine Meltzer värsta sommarklänning mitt i vintern, medan Måns Zelmerlöw har full mundering från tå till hjässa? Dessutom står Christine hjulbent och inåt med fötterna i sina bara ben nästan hela programmet. Det skulle ha varit betydligt trevligare med en påklädd programledare i stil med Måns, men nån har tydligen bestämt, att kvinnor ska vara halvklädda och män helklädda.

Sibel sjöng låten ”Stop”. Man har gnällt på Sibel i tidningen redan innan programmet, men jag fattar inte varför. Sibel är en stjärna och har alltid varit det. Det är bara det att folk inte förstår vem som är en den riktiga stjärnan och röstar Anna Bergendahl direkt till finalen, för att hon sjunger som folk är vana vid – det vill säga tråkigt. Låten är tråkig och tjatig så det förslår! Jag skulle själv ALDRIG rösta på den! Frasen ”this is my life my friend” tragglades till leda och Annas röst är inte ens naturlig, men väl publikfriande och då vet man ju hur det går.

Peter Jöback med låten ”Hollow” hade bra scenteknik. Han kunde fånga publiken, även om det ibland brast i tonläget. Snygga scenkläder i svart, även om byxfronten var en aning för avslöjande. Starquality! Han gick också till finalen direkt, så klart!

Pernilla Wahlgren framträdde i en framtill ojämn klänning, med låten ”Jag vill om du vågar”. Pernilla är ett proffs på att framträda, det vet vi ju. Låten däremot är för mångordig, för att gå hem i Europa. Därmed menar jag inte att man måste tjata som Anna Bergendahl för att lyckas!
Låten ”Idol” med punkgänget Noll Diciplin var i mina öron jättetråkig. En töntlåt!

De bidrag jag inte nämnt, har jag inget att säga om. Förutom Py Beckman som sjöng en fullkolmligt omöjlig låt, ”Magisk stjärna”, som hon skrivit själv. Falskt var det också. Dessutom hade hon stulit Ozzy Osbornes image och det tog ner poängen redan från början, rejält. Hur dum får man vara? Varför kan en del aldrig lära sig att vara sig själva? Ska man framträda i hennes ålder, 62 år, då måste man vara sig själv åtminstone.

Artisterna Neo och Lovestoned har jag inget att säga om. Ingen var i min smak i Melodifestivalsammanhang.

Denna gång var Melodifestivalen från Malmö tråkigare än vanligt! Christine Meltzer skulle ha passat bättre i en biroll, för hon är skicklig i att skoja och att sjunga, men som programledare blir hon väldigt tröttsam. Jag skulle vilja se en vanlig tjej som programledare som sagt, med vanliga kläder och ett mer ödmjukt sätt. Det skulle också passat Måns Zelmerlöw bättre, som är en naturlig och trevlig man.

Men – man kan ju inte få allt.

Av Pia Isaksson 01 mar 2010 10:34