Sierskan på Omberg 5

Snön låg djup över Östgöta slätten. Det blåste hårda vindar,
snörök och dimma. I bland en stråle klar från solen. Direkt
in genom fönstret.
Den hårda Vintern hade skördat många människors sista inre ljus. Nu flämtade man förtvivlat och väntade på vårens späda grönska. Under tiden fyllde man sina inre rum med allt man kom åt.
De svarta hålen behövde ständigt fyllas med nytt innehåll för att man inte helt skulle halka ner i den obönhörliga smärta som livets olidliga lätthet serverade i sig själv.

Hon hade fler besökare än någonsin i sitt ombonade och
lugna hem.

De frågade henne samma sak allihop. Vad är det för mening? Vad kan vi själva göra för att slippa undan?

Gå till botten med din inre smärta. Våga stämma möte med den så försvinner den. Det var det enda råd hon kunde ge.
Hon såg ut över Vättern där snöröken steg över glansisen och galenskapen dansade i fyrtakt bredvid människorna som bad henne om hjälp och råd.

Av Madeleine Mye 09 feb 2010 12:33