Osannolik strippa lämnar obesvarade frågor

Att killar strippar är okej – eller nej, killar strippar inte, de håller på med ”chippendale” – och det är helt okej. Kvinnlig striptease måste oftast beskrivas som förnedrande för att alls kunna få beskrivas.

Eller så kan man skämta om det, och det är det som Diablo gör. Inte kanske så mycket som hon tror, det finns faktiskt också en väldigt tragisk ton, med frågor som ”varför gör jag detta, varför har jag en drift att dansa i trosor?” Denna fråga förblir dock obesvarad genom boken, som egentligen bara avhandlar en ung kvinnas väg in i strippvärlden, en värld där man ska göra män kåta, ta deras pengar och sedan leva vidare värdigt med en pojkvän.

Frågan är om inte hennes pojkvän är den mest osannolika figurer i boken. Han hejar på henne och tycker att det är alldeles utmärkt att hon gör det hon gör. Boken är roligt skriven och jag skrattar högt åt hennes tragiska tokigheter. Och språkligt blir jag avundsjuk, jag förstår inte hur hon smattrar ur sig sådana meningar som hon gör! Jag rekommenderar läsning, om inte annat för att försöka lära sig att skriva som en kulspruta.

Av Mikael Vasara 04 feb 2010 10:10