En unik talang DEL 4

Efter några timmars sovande vaknade Eliza av att hon kände sig iakttagen. På sätet bredvid henne satt Kenny och tittade med mjuk blick på hennes sovande uppenbarelse. Han kände sig dragen till flickan som satt där och ville lära känna henne bättre, men hon verkade närmast avsky hans blotta existens och innan hon hade vaknat till ordentligt reste han sig upp med en suck och gick tillbaka till sin plats. Hon undrade varför han kommit och tänkte ropa tillbaka honom, men struntade i det.

Eliza gick fundersam mot toaletten som låg mitt i planet och missade foten som någon placerat så strategiskt över gången. Med ett skrik föll hon raklång och slog sin haka i ena sätet. Blödande satte hon handen mot hakan och ropade efter en handduk eller servett att täcka såret med.
"Varsågod! Hur gick det?" Hörde hon plötsligt en röst säga bakom sig och vände förvånat blicken mot hans håll. Det var Kenny som snabbt knutit upp sin sjal han hade runt halsen för att sedan med bekymrad min trycka den mot hennes haka. "Hur i all världen gick det här till? Är du alltid lika klumpig?" Kenny smekte henne snabbt över kinden för att torka tårarna som kommit av smärtan.
"Men? Hur?" Stammande försökte Eliza få sin tunga att lyda henne, men lyckades bara åstadkomma halva meningar.
Hon kände att t-shirten var våt och förstod att det var blod. "Hur illa är det?" frågade hon honom, och kände försiktigt med sina fingrar på såret. "Överlever jag? Eller är det dags att lämna in nu?"

Trots smärtan kände hon pirrningar där Kenny höll henne, och hon vände sina klart blå ögon mot honom för att ännu en gång försöka få en förklaring till hur han kunde prata svenska. Han hyssjade henne med att lägga ett finger mot hennes läppar och sade "Tyst nu, vi talar sedan. Först måste vi få ditt sår omlagt" Kenny reste sig i sin fulla längd och ropade ut över passagerarna. "Är det någon som är läkare eller sjukvårdskunnig här? Vi har en kvinna som skurit sig rätt allvarligt och behöver hjälp!"

Alla satt tysta och när Kenny vände sig mot sittplatsen bakom sig såg han att den unga killen som satt där hade fullt sjå att inte gapskratta. "Jaha, och vad exakt är det som är så roligt?" Han såg killens fot som nu var indragen tätt mot sätet, men fattade direkt vad som hänt. "Akta dig du! Det kan hända mycket på ett plan" sade Kenny och spände blicken i honom. "Det verkar vara tji att få tag i någon som är bra på det här, så jag får väl agera sjukvårdare." Han rullade upp skjortärmarna och drog ihop jacket som nu hade blivit synligt tack vare att blodet stoppat något sånär, sedan tog han upp tejpen som en av flygvärdinnorna hämtat i sjukvårdslådan och satte flera små bitar efter varandra för att sedan sätta en lång bit över alltihop. "Sådär, nu är hakan som ny. Nu vore det gott med en drink, en riktigt stark sådan. Vill du ha någonting?"

Kenny hjälpte Eliza upp från golvet och plockade upp trasorna som flygvärdinnan sent omsider kommit med för att torka upp blodet på golvet. "De här trasorna kan vi slänga i soporna direkt. Kan du gå, eller är du yr?" Han lade sin arm runt Eliza och ledde varsamt henne de få stegen till sittplatsen där hon satte sig ner, och han bredvid. "Jag måste nog ta hand om dig, så jag flyttar mina grejor hit istället." Kenny gick iväg till sin plats och sade några ord till flygvärdinnan, sedan kom han tillbaka med sin packning som bestod av en ryggsäck. Under tiden hade Eliza bytt om och kastat den blodiga tröjan i sopkorgen inne på toaletten.

Hon kände en stor tacksamhet för att han tagit hand om henne, men något annat pockade på och rodnande erkände Eliza för sig själv att hon höll på att falla för den okände amerikanen som pratade svenska utan tillstymmelse till brytning. Hennes hjärta bankade lite extra när han log sitt sneda leende och de plirande ögonen fick hennes inre att vibrera.


När de lite senare satt och sippade på varsin drink började Eliza nyfiket att fråga ut honom. Utan att tveka talade Kenny om att hans mamma bodde i Sverige och pappan i Texas. Orsaken att han pratat engelska med henne på caféet var helt enkelt att han varit lite blyg och trodde att en tjej skulle falla lättare för en amerikan. Han skrattade när Eliza berättade att hon direkt tyckt att han var en typiskt dryg amerikan. "Ajdå! Jag får nog byta taktik. Hur gör man för att snärja en snygg tjej som dig då? Jag är lite ringrostig på sådant där. Min fritid går åt till friluftsliv, och jag befinner mig oftast ute i tält eller klättrar i bergen på helgerna. Jag gillar inte krogen så värst mycket.

Eliza blev varm och kall om vartannat och i huvudet snurrade Kennys ord runt, runt.


Plötsligt knackade den unga killen som orsakat hennes fall på hennes axel. Han såg mycket skuldmedveten ut och lade armarna i kors för att strax därpå låta dem falla rakt ner. Killen var mycket nervös, och när han såg Kenny blev ansiktet vitt av skräck. "Jo… Jag… Jag ville bara be om ursäkt. Det var inte meningen att du skulle skada dig. Jag trodde inte…" Den unga killen stammade fram sin ursäkt och rodnade när Eliza log mot honom. "Jag skall väl inte ljuga och säga att det inte gör någonting, men du är förlåten. Gör inte om det bara." Hon grimaserade till när hon log, och satte handen över hakan som ett försök att lindra den skärande smärtan som fortplantade sig genom käken.

När Kenny plockade fram en engelsk pocket som han började läsa hämtade Eliza sin dator uppe i skåpet och pluggade in ritplattan som hon köpt alldeles nyss för att kunna spara sina teckningar i datorn. Utan att hon tänkte på det växte en fotolik bild fram på plattan, och Kenny flämtade till när han såg vad hon gjort. "Du är ju fantastiskt duktig! Är du konstnär eller?"
Eliza ryckte till eftersom hon inte sett att han tittade och bannade sig själv för att ha varit oförsiktig. Teckningen var på honom och hon hade till och med fått med ärret som gick från pannan ner över kinden som en tunn, tunn linje.

Av Anitha Östlund Meijer 21 jan 2010 10:37