Islamiska fundamentalister får inte sätta agendan

Den religiösa fundamentalismen är inte uråldrig, utan en högst modern företeelse. Denna slutsats drar Karen Armstrong i sin välskrivna bok The Battle for God.

Fundamentalism inom kristendom, islam och judendom är alla reaktioner på moderniteten. Dagens fundamentalistiska islamism är således en reaktion mot det upplysta samhället, menar Armstrong. Inte bara dess goda sidor men även de negativa, som kolonialpolitik, nationalism och ekonomisk utsugning.

Men även om fundamentalistisk islam frodas i kontakten med det moderna samhället som anklagas för lösaktighet och gudlöshet är det samtidigt denna upplysta kraft som kommer vara grogrunden för ett avpolitiserad islam. Både kristendomen och judendomen har i stor utsträckning vandrat denna väg. Bokstavstroende extremister kommer alltid att finnas, frågan är i vilken utsträckning de ska tillåtas diktera agendan för såväl troende som icke-troende.

Upplysningen radikaliserade vissa judar och kristna medan andra såg chansen att kombinera religiös tro och kultur med det moderna samhället. Vissa menar att det finns ett inbyggt skydd mot detta inom Islam, att det endast kan existera ett islam. Fundamentalismen är ofrånkomlig, och islam skiljer sig därför från andra religioner som saknar denna spärr, menar de. Detta är naturligtvis nonsens.

De som ofrivilligt strider tillsammans för denna linje är fundamentalisterna själva och de högerextrema krafter i Europa som vill utmåla alla muslimer antingen som extremister eller som tillhörande en farlig kraft som är oförenlig med ett öppet och demokratiskt samhälle. En artikel av Abdussalam Nordenhök och Maha Saleh publicerad på Mohamed Omars blogg avslutas med orden ”En opolitisk islam är modernitetens bastard”. Citatet är ett eko från de fundamentalistiska kristna och judar som såg farorna med modernitetens framväxt.

Det är ett gammalt grepp från fundamentalister. Genom att tilldela sig själva privilegiet att definiera religionens sanna väsen ogiltigförklarar man alla andra tolkningar och trosuppfattningar. Samma metod har vid otaliga tillfällen använts av ultraortodoxa judar samt extrema kristna kyrkor. Konflikten är på intet sätt ny.

Jag vågar dra slutsatsen att det västerländska samhället under 2000-talet närmast är immunt mot den form av stark religiös påverkan som sker i många andra länder där religion inte bara är tro, utan även lag. Upplysta demokratiers pluralism och sekularismen sätter den gränsen. På samma sätt som kristendomen och judendomen har utvecklats i mötet med moderniteten kommer islam också att vandra den vägen.

De muslimska grupperna i Europa är en minoritet av världens muslimer. Men när en sekulariserad form av islam får tillräckligt stort genomslag här kommer också en liknande utveckling att äga rum i övriga delar av världen. Jag är övertygad om att tiden kommer ge mig rätt. För Europa handlar det om att tydligt signalera vilken form av religiös närvaro man vill ha i samhället. Reformisterna behöver vår hjälp och det är vårt ansvar att visa att islam kan finna en plats i ett sekulärt och modernt samhälle.

Vad säger de andra ungdomspartiledarna?
Klicka här!

Av Adam Cwejman 11 jan 2010 09:32