De apatiska pensionärerna

Det känns som det är att sila mygg och svälja kameler. Hur många apatiska flyktingar finns eller fanns det? 50? Eller 150? Jag vet inte. Hur många apatiska pensionärer finns det? 50 000? Eller 150 000? Jag vet inte. Men väldigt många är de.

De flesta pensionärer hamnar förr eller senare i klorna på läkare som är mer eller mindre köpta eller beroende av läkemedelsbolagen. Jag såg en siffra på hur många olika piller som en 80-åring i genomsnitt käkar om dan. Jag skrev inte upp antalet, men det var chockerande många. Så det är inte förvånande att så många pensionärer är drogade eller tablettförgiftade. De går omkring som zombies, om de nu kan stå på benen.

Förklaringen till att så många flyktingar blev apatiska är förstås hemska upplevelser från krig och övergrepp. Att så många andra grupper i samhället, inte bara pensionärer, blivit apatiska beror på traumatiska upplevelser från den svenska arbetsmarknaden. Sen 80-talet har den totalt förändrats. Nu är det bara de högpresterande som platsar. Alla andra dumpas obönhörligen. Man tycker att politikerna borde kunna se hur verkligheten ser ut. Men icke sa Nicke. De som inte håller måttet betraktas i stället som fuskare. Så det är lätt att förstå att många tappar sugen och blir apatiska.

Det finns två lukrativa branscher här i världen. Det är vapenindustrin som lever på att så många som möjligt dödas och så läkemedelsindustrin som försöker hålla människorna vid liv så länge som möjligt. Forskare har uträttat storverk och under de sista de decennierna har man fått fram mediciner mot de flesta sjukdomar. Nu har man kommit så långt att det forskandet inte lönar sig. Nu är det mer lukrativt att jobba med kroniska sjukdomar och hålla folk vid liv med alla de sorters piller. De flesta är sockerpiller som inte botar utan bara ger biverkningar, i de flesta bedövande apati.

Nu är det inte bara pensionärer som håller på att bli läkemedelsberoende. Bolagen är intresserade av alla grupper i samhället. Man skriver gärna ut piller till folk som inte vet om att de är sjuka. Helt klart är att det är marknaden som styr. Och det mesta går ut på att göra människan så verklighetsfrämmande som möjligt. Snart får man inte gå omkring och vara halvtokig och lagom frustrerad över livet utan tvingas ta piller för att passa in i det här förväntnings- och konsumtionssamhället. Typiskt nog har samhället tappat kontrollen över apoteken. Nu ska det bli betydligt lättare för marknaden att manipulera och omdesigna människan med olika piller. Nu vill man också gärna bota människan från hennes existensiella ångest. Men för att bli kvitt den behövs inga piller. Man behöver inte heller läsa Sartre eller Stig Dagermans ”Vårt behöv av tröst”. Man behöver bara följa den hinduiska regeln att livets hemlighet tycks bestå i att leva i världen så som den är – utan att fästa sig så mycket vid den.

Av Lennart Karlsson 07 jan 2010 12:33