Min väg från dig

Min väg från dig
som om en skogsbrand
dragit fram
Förkolnade rester
av en gång
spirande träd
av sprudlande, sjungande liv

Jag vandrar
med en stickande rök
av uppgivenhet
och död
i min näsa

Mina skor blev kvar
i det svarta
Det avbrutna
stubbiga
skär mina fotsulor

Jag går
som förprogrammerad
En soldat
en robot
tömd på känslor

Inget växer
på min väg
Bara tystnaden
som blir större
och tätnar

Inget leker
på min väg
Inget glittrar

Jag går
Jag måste lämna
Fötterna är sotiga
Håret täckt
av svarta flagor
Jag smälter in

Ett slagfält
bakom mig
där hjärtan slutat slå
där blodet
redan torkat
stelnat
Där hoppet tynat bort

Jag lämnar
Allt är bakom
Allt är bortom

Men något
någon
gryr i mig
Jag önskar det är ljus
Jag hoppas det är Liv
En bit av den himmel
som en gång fanns

Av Anna Vinter 14 dec 2009 23:27