Framtidens marknads- och arbetsarena

Globalt sett kan långt ifrån alla numera få jobb enbart genom att det via företag tillverkas och distribueras saker, bostäder, fordon, anläggningar och system till användare och konsumenter. Inom I-länderna så har nästan alla tillgänglighet till många fler föremål, utrustningar och system, än vad de hinner med att använda.

Det är otroligt mycket som köps, för att sedan bara hamna i beredskap i olika förråd, lådor och garderober. Detta gäller inte bara de enskilda hushållen, utan kanske minst lika mycket för offentligsektorn och företagen. Inte minst för miljön så bör alla berörda snarast börja hyra saker och utrustningar "just in time" när de behövs, istället för att köpa det som ändå bara används ganska sällan eller enbart säsongsvis.

Med dagens teknik – med bland annat Internet, automation och bevakningssystem – så bör strukturen och logistiken kunna förändras så att det blir mycket, mycket enklare och billigare att hyra än att köpa. Det kan till exempel finnas obemannade och kvartersnära hämtställen som är tillgängliga dygnet runt. På så sätt bör tillverknings-, transport- och försäljningssektorn successivt kunna avfolkas i minst samma omfattning som lantbruket gjorde under förra seklet. Dessutom kan beroendet av långa och omfattande transporter från Kina och andra låglöneländer i hög grad elimineras.

Dessa hämtställen – som mycket väl kan ägas gemensamt av de boende inom närsektorn – kan samtidigt vara nära integrerade med lämpligt placerade monteringsverkstäder. Dessa monteringsverkstäder fungerar då som kretsloppsnav för hela lokalsamhället. Förutom att montera, byta uttjänta delar, underhålla och funktionssäkra utrustningarna, så demonteras förstås uttjänta utrustningar. Materialdelarna sorteras sedan för återvinning, reproduktion och recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp.

Det andra kretsloppsnavet är då strategiskt placerade helautomatiserade legoföretag och andra OEM-leverantörer. En hel del av alla de övriga mellanleden – alltså en stor del av dagens multijättar såsom Wal-Mart med flera – kan på så sätt konkurreras ut på motsvarande sätt som dinosaurierna för mycket länge sedan.

Gunnar Sohlenius, professor vid institutionen för Produktionssystem vid KTH skriver i artikeln Automatisering är gammalt – nu talar vi systemteknik i tidningen Ny Teknik:

"Eftersom vi i princip inte betalar för själva naturresursen vi använder i våra verktyg utan endast för arbetet att förädla naturresurserna till verktyg kan vi betrakta verktygen som konserverat återanvändbart arbete… // … Självgående verktygsmaskiner, som producerar produkter med rätt kvalitet till lägre kostnader är det bästa sättet att höja konkurrenskraften. Varför gör vi då inte alltid detta?"

Med välunderbyggd och flexibel kännedom om lokalsamhällets efterfrågan och upphandlingsbehov, så beställer de lokala monteringsföretagen via Internet direkt från legoföretagens helautomatiserade och "receptstyrda" verktygsmaskiner. Det som beställs är då helt monteringsfärdiga och ytbehandlade materialdelar. Från OEM-leverantörerna beställs samtidigt hjul, motorer, kretskort, komponenter, fästelement och så vidare.

Konsultföretag och uppfinnare kan också samarbeta med många olika monteringsföretag för att göra gemensamma teknikupphandlingar och avropsavtal med legoföretagen. På så sätt kan olika delar och fästelement göras så att samma sorts materialdelar och fästelement kan användas till fler och fler olika produkter.

Exempelvis kan snarlika delar, fästelement, hjul med mera kanske användas till barnvagnar, barncyklar, sparkcyklar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postutdeningsvagnar, rollatorer, rullstolar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar och så vidare.

Samtidigt bör inte offentligsektorn, institutionerna, myndigheterna och byråkratin svälla ut, så att det inte finns tillräckligt med utrymme, tid, ork och pengar för de många människorna. Alla har ju genuina behov av att helt fritt – och utan måsten – göra precis vad de själva önskar och inte minst umgås med varandra och trivas med livet.

Jobben och offentligsektorns service och institutioner har inom Sverige hittills någorlunda kunnat tillgodose de fysiska behoven och den trygghet, beskydd och säkerhet som alla behöver. Men ju mer som den tekniska effektiviteten ständigt ökar, ju färre är det som fullt ut får ens dessa behov tillgodosedda. Detta gäller ju även i länder som Sverige, trots att vi har exportöverskott och mot u-länderna och låglöneländerna exporterar dyrt och importerar billigt.

Försöker vi då kompensera den jobbminskning som uppstår på grund av ökad teknisk produktivitet, med ytterligare offentliga och skattebetalda jobb, så kommer vi aldrig att få våra övriga genuina behov tillgodosedda. Följden blir då bara ökad sjuklighet, fler kriminella och ökat utanförskap.

När mat, tak och övrigt basalt någorlunda har tillgodosetts, så har de allra flesta varken tid, ork eller pengar över för alla de övriga genuina behoven. Detta har dessutom knappast förändrats för låg- och medianinkomsttagarna sedan 1960-talet! Politikerna har alltså inte alls kunnat göra någon förbättring på åtminstone 50 år!

De genuina mänskliga behoven finns beskrivna på webbsidan: tinyurl.com.

Därmed finns det rimligtvis mycket allvarliga systemfel med de nuvarande sociotekniska och infrastrukturella systemen och logistiken. Jobben inom tillverkningen och distributionen MINSKAR mer och mer på grund av ökad teknisk produktivitet. Då bör rimligtvis en motsvarande ÖKNING av jobben ske inom rena privata tjänsteverksamheter! Finns det egentligen några andra alternativ? Skatter och avgifter på arbete och konsumtion bör förstås samtidigt och samordnat successivt avvecklas. Slopas sedlar och mynt helt och hållet, så bör all skatt kunna dras direkt och automatiskt från alla likvida konton. Exempelvis bör kanske 0,2 av summan kunna dras varje natt kl 4, för att överföras till samma persons medborgarkonto.

Åke E Andersson skriver i artikeln Framtidens apostel

"… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…"

Samtidigt måste förstås kostnaderna och priserna för mat, tak, resor och annat basalt, minska i förhållande till medianinkomsterna, så att nästan alla har tid, ork och råd att efterfråga en myllrande mångfald av kvalitetssäkrade privata upplevelsetjänster. Upplevelsetjänsterna bör förstås då i viss omfattning samtidigt utformas som fysiskt aktiv hälsovård, för att successivt mer och mer minska kostnaderna för sjukvården.

En timmes mänskligt arbete inom tillverkningsindustrin medför utsläpp av i snitt 14 kg koldioxid CO2, och vid transporter släpps det i snitt ut 41 kg CO2/arbetstimme. Detta kan jämföras med att rena tjänsteverksamheter endast medför utsläpp av i snitt 1 kg CO2/timme.

Av Uno Hansson 08 dec 2009 12:49