Så blev rashygien miljövänlig

Vem vill vara en rashygienist? Ingen förnuftig människa, är jag säker på, med det verkar som att de Grönas idé om medkänsla är lika med att döda barn. De pratar mycket om själva livet och om livskvalitet, men de stöder aktivt dödandet av människor i form av subventionerade preventivmedel, statligt sanktionerade aborter och födelsekontroll.

Vi är snabba att fördöma de historiska folkmorden men det är inte mycket bättre i dag. Det finns gott om ekologiska humanister som driver en radikal befolknings- och rashygienspolitik.

Idag är motiven inte så annorlunda mot förr. Men förslagen att slakta människor kläs i en fantasiretorik med humanitärt klingande mål. "Vi måste göra något för att rädda planeten". Men bakom retoriken sägs något som detta: "Min västerländska livsstil blir hämmad eftersom det finns för många av er fyll i tomrummet i världen. Min täppa är invaderad av svärmande horder, och jag vill att det ska gallras bort, så att jag kan leva ett bekvämare liv".

En ny antimänniskokampanj.

Befolkningskontroll och rashygien har fått en renässans. Språket har visserligen tonats ner och modifierats men det är fortfarande i samma bransch. Och människohatande humanister finns i stor utsträckning mitt i bland oss.

Jonathan Porrit är en engagerad miljövän och chef för den brittiska regeringens kommission för hållbar utveckling. Porrit uppmanar sin regering att minska befolkningstillväxten genom att investera i preventivmedel och abort – även om det innebär att flytta pengar från andra delar av hälso- och sjukvårdsbudgeten. I The New York Times säger han:

"Jag ursäktar mig inte för att jag ber folk att ta sitt ansvar för sina miljömässiga fotavtryck eller hur många barn som de tycker är lämpliga. Jag tror att vi kommer att arbeta oss fram till en ståndpunkt som säger att fler än två barn är oansvarigt. Antalet barn är det verkliga problemet."

Vi vet nu vem som är ansvarig för att ordet "befolkning" har blivit ett asocialt ord. The Times påpekar att brittisk födda kvinnor har ett födelsetal på 1,7 barn medan kvinnor som är födda på annat håll beräknas få 2,5 barn per kvinna. Ett liknande mönster ser vi globalt: det är icke-vita människor i utvecklingsländerna som ses som det stora hotet mot vår planet – tillsammans med dem som försvarar rätten att föda.

Dagens rashygien går utöver ras- och fattigdomsfrågor till att öppet visa ett ekologiskt hat mot mänskligheten i sig. Denna ståndpunkt kritiseras dock av en osannolik antagonist. Den brittiska humanisten och tidigare kommunisten, Frank Furedi vars fru, Ann Furedi, råkar vara en ledande abortförespråkare, kritiserar Jonathan Porrit för att sätta minskade koldioxidutsläpp över värdet av människoliv. Han skrev i tidningen Australien:

"Genom hela historien har olika kulturer firat födelsen som ett unikt ögonblick som ger livsglädje. Men genom att omtolka födelsen till en form av ovälkommen växthuseffekt, så säger det mycket om dagens försämrade fantasi, där koldioxidsminskningen har blivit det högsta moraliska imperativet. När alla nyfödda barn blir avhumaniserade på detta sätt och framställs som professionella förorenare och en potent källa till växthusgaser, så blir det allt svårare att känna något annat än oro för tillväxten av den mänskliga rasen."

Historien är fylld av exempel på humanitär rashygien och folkmord. Men det verkar som att vi inte har lärt oss någonting av detta. Dagens "humanitära" misantroper fortsätter att främja dödens kultur. Fasaden kanske har snyggats till lite, men det är samma hat mot mänskligheten som kvarstår.

Miljörörelsen har utvecklats från en sympatisk rörelse som ville skydda naturresurserna till en antihumanistisk ideologi där människan föraktas som ett gissel som bokstavligen hotar existensen av vår planet.

I korthet kan det låta så här:

"Planetens ekosystem är en kollektiv levande organism. Människan parasiterar för närvarande på detta organ på samma sätt som ett invaderande virus, vilket har lett till att människan förstör jordens ekologiska immunsystem. Ett virus dödar alltid sin värd, och det är precis vad människan gör med vår planet. Att bota en människa från cancer kräver en radikal och intensiv behandling, och att bota biosfären från det mänskliga viruset kommer också att kräva en radikal och intensiv metod."

Den verkliga varningen är att de mörka ekologiska idéerna har börjat att – i likhet med ett virus – infektera den kulturella huvudfåran i Sverige.

Av Johannes Forsblom 26 nov 2009 12:20