Framtiden avgörs i matchen mot Danmark

Dagen inför Ungern-matchen började jag känna av en konstig sorts magvärk. Det liksom pirrade, bubblande och obehagligt. Jag var nervös. Så förbannat nervös. Den här gången kom magvärken redan i tisdags, fyra dagar innan matchstart.

Jag har våndats och plågats, varit ofokuserad och haft tankarna fulla med scenarion, taktiker och laguppställningar. Jag tror jag aldrig varit så nervös inför en enskild match, inte ens när jag spelat själv. Den som påstår att lördagens sammandrabbning på Parken enbart handlar om att gripa den sista livlinan mot VM-platsen har fel. Så otroligt fel.

Landslagets framtid avgörs på lördag
Jag kallsvettas bara jag tänker på hur mycket den här matchen betyder. Sverige är ett lag med ett flertal ålderstigna spelare och en generationsväxling är i annalkande. Lyckas vi gå till VM kan vi slussa in spelarna som vi alltid gjort, de får vara med i truppen, få sin rutin av att vara med i sådana sammanhang och när de är mogna får de chansen även om det kan ta ett tag. Vad händer om vi misslyckas? Var får de rutinen? Vi kommer tvingas att kasta ut ett helt nytt lag på benen för att genomlida ett benhårt kvalspel för att återigen ta oss till EM 2012. Det är inte så lätt.

Jag hör jämt och ständigt folk som säger "Äh, lika bra vi förlorar så vi blir av med den där j*vla Lagerbäck". Kommentarer likt dessa gör mig ledsen. De vill alltså att vi ger upp vår plats i fotbollens finrum för att bli av med en herre som tagit lilla, ynkliga Sverige i fotbollssammanhang till fem raka mästerskap? Jag är övertygad om att ett missat VM skulle vara en katastrof för svensk landslagsfotboll, och jag är mycket tveksam till om vi kommer att kunna lyfta oss ur djupet på bra många år.

Kjaer kommer vara som ett plåster på Zlatan
Parken kommer att brinna på lördag. Simon Kjaer kommer gnaga vår store stjärna i hälarna under 90 minuter, Daniel Agger kommer att ta varje chans han får att smälla på med brutala tacklingar. Det kommer handla om att stå upp. Att våga. Att vilja.

Lagerbäck talar om att gå in och äga Parken, han kunde ha inte sagt något bättre. Danskarna kommer troligen gå för ett oavgjort, ligga rätt, kompakt och inte vilja släppa till någonting. Jag tror det här kan vara till vår fördel. Sverige har visserligen en historia av idel misslyckanden när man tvingats vara spelförande lag, men den här gången måste de desperat anfalla. De måste göra mål. De måste vinna.

Källström blir nyckeln
Zlatan kommer att vara mycket hårdbevakad, han kommer inte bjudas på en millimeter. I stället måste andra spelare kliva fram och utnyttja ytorna som Barcelona-stjärnan skapar. Här tror jag Källström kommer att vara nyckeln. Han har i mina ögon varit Sveriges bästa landslagsspelare under det senaste året och kommer nu från Lyon med toppformen packad i resväskan. Det mesta av vårt anfallsspel kommer kretsa kring honom, både när det gäller framspelningar och avslutningar. Jag har en föraning om att om Kim har en bra dag så kommer även Sverige att ha det på lördag.

Sverige vinner det här
Danmark-Sverige, i ett näst intill direkt avgörande möte om platsen till VM. Parken kommer att brinna, planen kommer att vara full av målmedvetna, laddade svenskar med bara en sak i skallen: Vinst. Obotlig optimist som jag är kan jag inte säga annat än jag tror på svensk seger. Vågar inte tro annat.

Svensk fotbolls närmaste framtid avgörs på lördag – min magvärks öde lika så.

Av Jimmy Ewertsson 09 okt 2009 11:12