Prata med ungdomar om mobbning

Häromdagen i skolan satt en elev i mitt IT-café och ondgjorde sig över folk som mobbade honom. Han varnade för vad han skulle kunna ta sig till i ren desperation. Jag förstod att det var fara å färde eftersom det är inte första gången den här eleven mår dåligt av kamraternas mobbing. Jag kände på mig att det kunde bli ett sånt fall, där en elev varnar men ingen bryr sig och till sist kan vad som helst hända. Jag gick till kuratorn och påtalade vad jag hört och vad jag befarade, varpå jag förstod att dessa människor, som har dubbelt så mycket betalt som vad jag har, skulle ta FÖR god tid på sig att dryfta detta problem, fastän tiden var knapp. Jag litar nämligen ännu på mitt eget omdöme!

Plötsligt fick jag en idé, som dessutom bevisar, att man inte behöver ta in en dyr föredragshållare som kostar massor med pengar för att avhjälpa en situation som denna, utan jag tog tag i problemet själv och gick och pratade med berörd klass. Jag möttes av tystnad och respekt när jag tog upp min egen skoltid och berättade vad mobbing kan göra utgöra för ett hot mot en människa. Jag berättade att det dessutom är förbjudet i skolan att mobba sina kamrater.

Ordet ”förbjudet” tycker jag vi ska använda mer, för tvärtemot vad man tror i det "moderna" Sverige, lyssnar ungdomen, fast man inte vill inse det. Ungdom vill ha vägledning och någon som bryr sig om. Det räcker för dem. Annars blir det som i "Flugornas herre" – total anarki! Jag kostade inte skolan några "extra pengar" och jag har dessutom tagit tag i saker och ting själv, så jag vet att de blir gjorda. Alla mobbningsgrupper till trots, så fungerar de inte som planerat i skolor. Därmed inte sagt, att inte ambitionen finns. Men mobbing ska stoppas direkt och inte efter överläggningar!

Jag är glad att jag har ett jobb, där jag kan värna och omvårda ett gäng ungdomar i min skola. En liten oas med frukost, musik, film och umgänge. Ibland bryter kuddkriget lös, men man måste se till helheten. Man är bara ung en gång och jag är gärna "extramamma", en kvarleva från förr, då kvinnor var naturligt omvårdande.

Jag vill vara ett halmstrå i nöden.

Av Pia Isaksson 08 okt 2009 09:36