Livspassionen vaknar hostande

Det var tre år sedan.
Då när jag tappade mycket av det som är jag.
Det försvann som i ett trollslag mellan två andetag.
Jag försökte hämta det i de gamla invanda andetagen
men när luften passerade genom följde inte hjärtat eller ögonen med.
Då, för tre år sedan fick jag lära mig att hålla mig inom ramarna
av det socialt accepterade och livsglädjen inom frös till is.

Då för tre år sedan.
Jag lärde mig att hålla mig på mitten av gungbrädan så jag inte vacklade åt ena eller andra hållet.
Jag lärde mig att ytterligheter inte är uppskattat.
Bli inte arg, stå inte upp för din rätt och bråka inte med Elgiganten
för då kan du förlora ditt jobb.

För tre år sedan vågade jag inte visa hos vem sanningen låg.
I ensamhet jag levde även då, och med ett ovanligt namn
vågade jag inte ta upp kampen jag vet jag hade vunnit.
Jag blev den fisk jag är och simmade till nya, lugnare vatten

Tre år har gått och jag lever på sparlåga.
Långsamt smälter lågan isklumpen som konserverade passionen inom mig.
Rösten har börjat smaka på toner igen och jag sjunger trevande så som förr.
Jag märker att mina ögon så sakta börjar le med innerlighet igen,
och jag längtar efter att våga omfamna hela livet.

Mina minnen tar mig tillbaka till en hektisk sommardag då
min skyddsängel i form av en dam på nittio uppenbarade sig framför mig
och fångade min uppmärksamhet.
Innan vi två främlingar lämnade varandra bad hon mig att aldrig göra mig av
med den kärlek jag utstrålade.



I tre år la jag hennes ord långt bak i minnesbanken
men som det maskrosbarn jag är tänker jag låta smältisen
släcka mina rötters törst och låta passionen vakna på nytt.

Av Birgitta Stiefler 25 sep 2009 19:54