Människan är en utdöende art

Jorden kommer kanske att vara kvar lite längre, men vi människor kommer att antingen frysa ihjäl, brinna upp eller gasas ihjäl. Det är så att man kan tappa sugen och strunta i att jobba övertid i framtiden. Det har man ju sett på TV hur det är att frysa ihjäl vid Sydpolen. Och 1900-talet bjöd på många åskådliga exempel på hur det är att brinna till aska eller gasas ihjäl. Men vad bryr sig jorden om att vi försvinner? Det går lika bra utan människor.

Det är helt obegripligt att statsministern inte tog upp det här ämnet i sin regeringsdeklaration. Den här påstådda ekonomiska depressionen är småpotatis jämfört med den slutliga blackouten som ska komma. Så vad är det för mening med att sänka skatten för pensionärerna och att hålla på att fjanta om koldioxidutsläppen när vi ändå ska gasas ihjäl?

Att det kommer att vara kört för mänskligheten beror på yttre faktorer som vi inte kan göra nåt åt. Men människan är ju bra på att bränna och gasa, så slutet kan komma fortare än kvickt. För egen del är jag inte särskilt oroad. Om 50 år lär jag vara både död och uppeldad. Det känns lite värre när man tänker på barn och barnbarn. Där har man ett visst ansvar. Men den som inte har några barn att tänka på, kan däremot ösa på för glatta livet.

När man vet hur framtiden kommer att se ut, så gäller det verkligen att gilla läget. Så därför blir jag lite illa berörd när jag läser Stig Dagermans patetiska skriverier om skuld och egna tillkortakommanden. Därför gick det som gick för honom. Nej, always look at the bright side of life, som Brian sjöng. Fast jag har lite problem med vad jag ska göra med alla saker som jag samlat på mig. Alla dessa program från friidrottslandskamperna Sverige-Finland, alla dessa hundratals olika sorters tändsticksaskar och vad ska jag göra med förstapriset i LM i orientering? Det är såna svåra problem som är min huvudvärk just nu. Människans försvinnande är inte mitt problem.

Av Lennart Karlsson 21 sep 2009 09:27