Älskade syster, älskade bror

Emma hade allt som krävdes för att kunna leva ett bra liv. En stor härligt bullrande familj stöttade henne på så där lite lagom avstånd, och fanns nära när de behövdes. Ett stort arv från en avlägsen släkting hade gjort henne ekonomiskt oberoende, och dagarna fördrevs med att författa en barnbok som så småningom blev en vuxenbok. Någonstans på vägen ändrades texten för att passa till ett vuxet läsande, och Emma mottog känslan och fortsatte sitt arbete utan uppehåll för funderingar om bokens tema.

Hennes bror Andreas jobbade som journalist och hade lovat att hjälpa henne i marknadsföringen av boken. Men ibland går inte livet riktigt, riktigt som man själv vill, och det skulle båda två bli varse.

I den nästan tomma lägenheten härskade tystnaden för att då och då avbrytas av ett "Hm, vad gjorde hon då?" eller ett sörplande ljud och en lätt klirr. Gardinerna som hängde i fönstren var i klara vackra färger, men fönstren gapade annars tomma. På ena väggen satt ett stort lite slitet porträtt av en man i övre medelåldern läsandes en bok. Under tavlan hade någon skrivit med tjocka penslade bokstäver: ”ERLAND GARD 20 juli 2003” För övrigt var alla rum tomma och om man följde ljudet av ett lågt knattrande hittade man Emma djupt hopsjunken framför sin laptop som med sin blinkande skärm vittnade om liv. Hennes fingrar flöt fram över tangenterna, och trots att hon körde med pekfingervalsen radades texten snabbt upp på skärmen för att då och då sparas med ett tryck på sparatangenten.

Eftersom hon bodde på annat håll hade lägenheten fått vara oinredd och användes som ett krypin där hon skapade sin bok. Jakten på ett bokförlag villigt att publicera den påbörjades och efter flera "nej" och "nja, den går nog inte att ge ut eftersom ämnet är för svårt" gav hon nästan upp. Brodern gjorde allt för att hjälpa till och under tiden växte en underlig känsla mellan dem.

Titeln på boken hade Emma fått i en uppenbarelse en tidig morgon då hon knappt var vaken. Snabbt hade ett block hämtats upp från sängbyrån och orden plitades ner. Innebörden av dem förstod hon inte förrän senare.

Något jobb att gå till fanns inte så all tid tillbringades knattrande i pekfingervals på datorn. Ett snabbt avbrott för att springa ner till kvarterets café och hämta lite nytt kaffe gjordes med jämna mellanrum, men tanken lämnade aldrig texten hon skrev. Och ja, den var annorlunda och kontroversiell, men inom sig trodde hon så starkt på budskapet att hon enträget fortsatte.

Andreas dök upp nästan varje dag och känslan mellan dem växte för att innehålla en förbjuden ingrediens. Hon visste inte när första tanken på det uppstod, men plötsligt fanns den bara där som en blixt från klar himmel. Tanken på hans händer som höll hennes fick något att fladdra i maggropen, och inför hennes ögon förvandlades han från bror till potentiell älskare. Emma visste att det var förbjudna känslor, och gjorde allt för att tänka annorlunda, men något hade fått fäste i hennes medvetande. Tidigare hade de mest bråkat, om småsaker förvisso, men han hade varit hennes jobbiga, tråkiga lillebror med fräknigt ansikte och glest mellan tänderna. Absolut ingen snygging. Modern hade sist de träffats gett dem konstiga blickar och verkade bekymrad, men hon hade inget sagt.

Tanken på sina barn som älskande hade blixtrat förbi i hennes hjärna, men snabbt avfärdats. Aldrig! Det kunde ju inte hända… eller? När barnen lämnat huset beslöt hon sig för att diskutera det med sin man. Han skrattade sitt bullrande skratt och tog med handen över sin mage. "Eva för attan, vad är det du säger? Aldrig! Aldrig att det är så. Du inbillar dig och ser sådant som inte finns." Modern fortsatte sina funderingar under tysthet.

Andreas kände en samhörighet med Emma som han aldrig tidigare känt, men ansåg det vara syskonkärlek och funderade inte mer på det. Däremot skrämde det honom att de erotiska känslorna ökade för var gång han var där. Tanken på att kyssa henne tilltalade hans manliga jag och med beundrande blick följde han hennes kurvor när hon gick framför honom. Ibland kunde doften av hennes nytvättade hår följa honom en hel dag, och med ett fånigt leende jobbade han som i trans.

Kvällarna tillsammans framför datorn blev ett dagligt behov för dem båda, och redan när klockan närmade sig tiden han skulle komma hade Emma ett mystiskt pirr i magen. Var det boken som skapade tanken? Eller hade det alltid funnits där? När de satt där med huvudena tätt ihop och en varsin kebab i högsta beredskap skapades en känsla av harmoni som inte funnits innan. Skrattande gick de igenom vad hon skrivit och sade båda samtidigt "Så kan man ju inte göra, eller?"

Andreas tog Emmas hand och kysste den långsamt, sedan drog han suckande henne intill sig och kände åtrån återigen blossa upp. Tveksamt lyfte hon sin arm och lade den om hans hals. Han tittade henne djupt in i de havsblå ögonen och med ett snyftande lade han sin mun mot hennes. Hungrigt slukade de varandra och gjorde det älskande gör.

Efteråt darrade Emma och sade "Gud vad jag älskar dig!" sedan hoppade hon ur sängen och satte sig vid sin dator och skrev. Timme, efter timme gick utan att ett ord blev sagt mellan dem. Bara en smekning då och då gjordes av än den ena än den andre. Hennes fingrar flög över tangenterna och texten växte fram i lavinartad fart. Till slut lämnade Andreas lägenheten med en puss på pannan och ett "Älskar dig!"

Några månader senare gick Emma till tryckeriet med sin bok för att själv ge ut den på eget förlag. Pengar saknades ju inte så det var bara att köra. Hennes föräldrar skulle förfäras och skämmas över sina barn det visste hon, men andra måste få veta vad som hände.

Utan att hon varit medveten om det hade boken vuxit i hennes händer till att bli en självbiografi över känslor som vuxit fram, förbjudna sådana. Titeln på boken skrevs i snirkliga bokstäver, "Älskade syster, älskade bror" stod det. Fotot på framsidan var Andreas och Emmas händer tätt sammanflätade, nästan krampaktigt. Recensionerna när den kom ut var brutala och Andreas chef avskedade per omgående honom när han förstod att boken byggde på sanning. Folk som såg Andreas eller Emma på gatan spottade efter dem och ropade skällsord som inte går att skriva. Deras föräldrar visste inte vad de skulle göra och diskuterade saken med barnen gång på gång.

Men boken blev en säljsuccé och såldes i flera miljoner exemplar. Historien om syskonen som blev älskande blev en bok som översattes till flera språk och lästes ibland i hemlighet av sådana som var i samma situation, men även av andra. Syskonen flyttade från landet och bosatte sig utomlands där deras kärlek fick spira i avskildhet. Och när Andreas steriliserat sig tyckte de att de vidtagit alla mått att få fortsätta älska varandra. Vad andra tyckte brydde de sig inte om.

Av Anitha Östlund Meijer 18 sep 2009 13:46