allvarstid

De kommer med kalla händer och fötter som kryper in
Små pussar som bjuds
Kramar som delas ut till oss båda
En smal liten arm läggs över mitt bröst
Lena barnaben med blåmärken och revor läggs över mina ben
Små naglar som krockat med en dörr vill gärna riva
Tiden med er är ljuvlig och alltför kort barnen mina

När ni vaknar igen blir det full fart i huset
Någon som gråter över en tagen legobit
En som kryper på bordets mitt när bror rycker in och rycker honom bort, det blir grin
Någon ropar högt från toa att nu är det dags
En tallrik far i golvet och går i kras när det skall dukas
Yoghurt över hela tröjan
Det gråts här, det grälas där
Skratten ekar i huset

Efter dagis och skolinlämning åker vi hem minstingen och jag
Så liten, men ändå stor att han tar av och på sig sina skor
Han kravlar sig upp på allt han kan
Drar isär och trär ihop alla saker som går
Smeker för att i nästa sekund slå
Jag pussar hans nacke och kind så ofta det går
Snusar in hans doft för att aldrig glömma
Smeker honom på kinden där det finns spår av tårar ibland
Med stark vilja och nävar med stor kraft
Träder han snart in i dagisets rike

Min tid som småbarnsmamma lider mot sitt slut och jag, ja jag skall i arbetslivet ut.

Av Anitha Östlund Meijer 17 sep 2009 12:43