Är vackra ögon nog för att leda ett land?

Säga vad man vill om USA, göra film kan de. Film som handlar om vanliga och ovanliga människor. På något vis är USA ett föregångsland inom filmen, musiken och you name it. Ungefär som att man inte kan diskutera om Elvis Presley är "Kungen" inom musikvärlden, så kan man inte heller diskutera USA:s ledande roll i världen inom konsten, både visuellt, litterärt och på andra sätt. Jag gillar okomplicerade beskrivningar och förklaringar, så att de flesta kan förstå vad man säger. Därför varken kan eller vill jag ge en massa data och namn, för att försvara det jag här säger. No research alltså!

Jag såg den här filmen om senator Robert Kennedy i kväll. Bobby heter den. Det var en upplevelse, att bli påmind om så gamla tider! De flesta har ju nästan glömt alla de stora statsmän som funnits i historien. Robert Kennedy dog den 6 juni 1968. Robert Kennedy blev skjuten tillsammans med en del andra personer som för övrigt klarade sig när ett par drogpåverkade killar började skjuta omkring sig på ett hotell där senatorn skulle hålla tal om jag fattat rätt, för precis då var jag inte närvarande i filmen.

Jag hade ingen aning om att denne man var så karismatisk, hade sådana visioner och en så vacker röst! Han stack absolut inte ut visuellt, men när han började tala lyssnade alla. Han verkade vara älskad. Det såg man på de autentiska filmsekvenser man klippt in i filmen. Något av det han sa var i korta drag att om man river sönder "livs-väven" förfaller nationen. Han sa också att om man "accepterar arrogans och våldsverkare" föder våldet mer våld. Han talade med en ödmjuk och vacker röst. Han talade om misären och arbetslösheten i USA på sextiotalet på ett mycket medkännande sätt och han tyckte att det absolut skulle gå att åtgärda i ett så rikt land som USA. Han ville så mycket. Han verkade vara en fin familjefar med en sympatisk fru, Ethel. Bilder kan ju ljuga förstås, det tror vi ofta i Sverige. Vi är så sträva och misstänksamma här i landet och vill inte visa oss emotionellt på samma enkla sätt, som man kan se i amerikanska filmer.

Robert Kennedy pratade vidare om, att när man ser någon människa som "mindre värd", är det ett "hot mot friheten". Vi kan dela en stad sa han, men inte ett samhälle, på grund av att vi är "rädda för varandra". Den här rädslan "föder våld", menade Robert Kennedy. Ja, det var en del av vad senator Robert Kennedy pratade om 1968, innan han blev mördad liksom de flesta stora statsmän blivit när de börjar utgöra ett hot mot ekonomin i landet, eller förespråkar för stora förändringar.

Jag har en vän, hon är partiledare i Peru. Hon har försvarat det fattiga folkets rätt i mer än tjugo år. Till sist blev hon för obekväm och knuffades framför tåget, men överlevde. Man dödade hennes barn. Hon blev tagen till Sverige som ett vrak av någon hjälporganisation. De lyckades inte döda henne då och nu är hon tillbaka i Peru med nya krafter. Hon strider för de mänskliga rättigheterna. Hon kommer att fortsätta tills hon dör.

Var har de här ledargestalterna tagit vägen i Sverige? Var finns pionjärerna, som kan förklara för oss folk hur viktigt det är att hjälpa varandra och som kan ena i stället för att splittra? Var finns de politiker som vi lyssnar på?

Vi har frångått vår rätta natur och är på villovägar. Alla kan inte vara ledare, men en del kan. De tillåts bara inte komma fram, för här i Sverige har alla LIKA MYCKET rätt att bestämma. Ingen ska tro att han eller hon är BÄTTRE än någon annan! Det är fult att sticka ut i Sverige.

Jag saknar en "Bobby" i Sverige, som kan ena oss numera mångkulturella svenskar och lära oss acceptera förändringen som är på väg. Annars finns det nog inget hopp för politiken eller framtiden, som då kommer att gå i våldets tecken.

USA är en föregångare även i dag, genom att de valt en färgad president. Vi behöver inte välja en färgad president i Sverige för vi har inte samma bakgrund som USA med slavsystemet. Men vi kan åtminstone välja en man eller kvinna som kan ta fram våra bästa sidor, en ny Olof Palme eller varför inte en ny Carl Bildt? Fast jag är säker på att ingen håller med mig! Jag tror till och med att Mona Sahlin skulle passa for president nu blir jag väl verkligen halshuggen här.

Min faster säger att hon tycker Reinfeldt är så snygg! "Han har så vackra ögon", säger hon. Jag fattar inte vad han säger. Räcker det med vackra ögon, för att leda ett land?

Av Pia Isaksson 14 sep 2009 12:03