Sveriges högskolesystem är underbart

En av mina hobbys är att alltid följa någon kurs på universitetet eller högskolan. Jag har haft nöjet att läsa allt från socialpsykologi till kinesiska. Kinesiskan håller mig alltjämt i sitt grepp och i oktober så bär det iväg till Beijing, då får jag se vad mina kunskaper är värda.

Vi har ett underbart system i Sverige där högskolornas och universitetens undervisning är kostnadsfri, jag anser detta vara en förmån av stort värde. I höst så har jag börjat en kurs i musikhistoria: Blues, 10 poäng. Ungefär hälften av kursen är ren musikhistoria och musikteori medan den andra halvan är praktisk. Vi skall för att bli godkända spela upp i gitarr, piano och ensemblespel. Att man kan få ha så kul i en kurslokal! Ungefär hälften av mina kurskamrater är gitarrister och hälften keyboardspelare, själv är jag rätt ordinär på båda men ser en kanonmöjlighet att på nytt få lekkamrater att spela munspel med. Att spela bluesmunspel själv är inte så kul, därför har mina munspel mestadels fått ligga medan jag ägnat mig åt strängaspel. Har man däremot spelkamrater och man kommer in i spelet så behöver man inte tänka på hur man spelar, utan det sker på ren intuition.

Min första uppgift blir att göra en någorlunda spelbar version av en gammal standard, Robert Johnsons Dust my broom. Det lutar mot att det blir slide-spel á la Ellmore James, stämma upp till ett öppet E och så slira på.

Ta möjligheten ni som kan, det finns ett enormt utbud av kurser och många kan man följa på distans via en dator och är dessutom tidsoberoende, så det går utmärkt att kombinera med ett arbete.

Precis som kroppen mår bra fysiskt av motion så mår hjärnan bra av utmaningar, att ge sig i kast med något nytt och obekant. Ett trevligt socialt utbyte får man på köpet.

Av Leif-Arne Undvall 09 sep 2009 13:00