Fack måste jobba för sina medlemmar

SVT:s Uppdrag granskning har nyligen rannsakat Läkarförbundet som under flera år aktivt bedrivit kampanjer för att minska antalet utbildningsplatser för läkare – trots att flera tunga prognosmakare tvärtom flaggat för en stor läkarbrist. Detta har av Uppdrag granskning framställts som något negativt och samhällsomstörtande eftersom politikerna valde att följa Läkarförbundets linje och antalet utbildningsplatser minskade under flera år på 1990-talet. Följden av detta har idag visat sig genom att läkarna fått en gyllene arbetsmarknad med en obefintlig arbetslöshet och rekordhöga löner.

Min fråga är: Vad det är för fel i att ett fackförbund lobbar för sina medlemmar så att de får en bättre arbetsmarknad och högre löner? Borde inte varje fackförbund göra detta? Och är det inte politikers och övriga makthavares förbannade skyldighet att genomskåda ett sådant lobbyarbete och besluta utifrån vad som är bäst? Det bör i detta sammanhang noteras att sådana tunga instanser som Högskoleverket, Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen samtliga varnade för framtida problem på grund av en minskad intagning till läkarutbildningen. Ändå beslutade våra politiker att antalet utbildningsplatser skulle dras ner…

Själv önskar jag att även mitt fackförbund, Jusek, försökt lobba så att antalet utbildningsplatser på juristutbildningen minskats. Ett sådant lobbyarbete borde inte vara svårt eftersom alla tunga prognosmakare är och har varit överens om att arbetsmarknaden för jurister är mättad och har varit så sedan årtionden tillbaka. Detta innebär i praktiken att majoriteten av dem som utbildar sig till jurister inte bara har en betydligt sämre arbetsmarknad än exempelvis läkarna utan även att de tvingas till att arbeta med annat än vad de utbildat sig till. Ett exempel på detta är att majoriteten av juristerna som utbildas idag inte har en möjlighet till notariemeritering, något som sedan länge varit en inträdesbiljett för att få arbeta som jurist. Här bör noteras att alla läkare givetvis har rätt att få en AT-tjänstgöring, vilket kan ses som en motsvarighet till juristernas notariemeritering.

Kanske är jag dum som gnäller. Kanske borde jag nöja mig med att ha en juristexamen och arbeta med något som inte kräver en sådan. Eller så borde jag vara nöjd med att bara ha ett jobb, eftersom jag känner en hel del jurister som inte har ett. När jag påbörjade min juristutbildning var det dock med en dröm att jobba som jurist, en dröm som jag idag förstår kommer att förbli just en dröm eftersom den fackliga organisation jag är medlem i är mil ifrån att arbeta för att jag och många andra jurister ska få jobba med det vi utbildats i. Det enda Jusek verkar vara bra på är att föra fram åsikter om hur juristutbildningen bör se ut. Att det sedan länge gått inflation i antalet nyutexaminerade jurister nämns aldrig. Juseks snack om högskolors ansvar för sina studenter leder dock ingenstans för den jurist som efter sin examen upptäcker att inte ens väl godkända betyg leder till ett juristjobb eftersom varje sådant jobb har tjogtals superkvalificerade sökanden.

Efter att ha tagit del av Läkarförbundets lobbykampanj för sina medlemmar förstår jag skillnaden på ett fackförbund som står upp och arbetar för sina medlemmars bästa och ett fackförbund som endast håvar in medlemsavgifter. Vad jag inte förstår är varför vissa fackförbund gnäller om att deras medlemsantal minskar från år till år samtidigt som de inget gör för sina medlemmars bästa.

Av Tomasz Striner 07 sep 2009 09:12