Fotboll är politik

Mitt lag var givet från början. Min far som arbetade på många av stans fabriker, hade spelat i Verdandi som bildats av några arbetargrabbar i vid sekelskiftet. Jobbarna hade två klubbar att välja mellan i stan, City och Verdandi. Eskilstunas ledande lag var IFK Eskilstuna, "Kamraterna". Den föreningen stöttades av stadens industriledare och var otänkbar att hålla på.

Idag menar jag att jag prioriterar vacker fotboll. Passningar efter marken, bra samspel och vackra mål. Spelare som arbetar intensivt och lojalt för laget. Mina favoriter i svensk fotboll är Göteborgslaget Häcken, Brommapojkarna från Stockholm och Gefle IF. Jag antar att de påminner om de ideal för idrott som jag hade från början. Häcken spelar på en lantlig idrottsplats på Hisingen, är glada om de får över 2 000 åskådare trots att de är ett storstadslag. Men Häcken anordnar varje sommar världens största fotbollscup för ungdomar, Gothia cup. Ett ideellt arbete som även ger pengar och internationella kontakter för rekrytering av ungdomar.

Brommapojkarna, BP, jobbar efter nästan samma modell. Deras idrottsplats ute i Grimsta i västra Stockholm liknar vilken lantlig idrottsplats som helst. Man saknar bara en dansbana i närheten och några tombolastånd. Men BP har Stockholms största ungdomsverksamhet och lär vara landets största förening. Publiken är ännu färre än Häckens.

Gefle IF har till idrottssveriges förvåning etablerat sig som ett allsvenskt lag trots små resurser. De attraherar unga spelare från distriktet och lyckas hitta talanger som utvecklas i laget. De gör inte sällan stor succé och köps upp av andra rika lag. Laget ges inga stora förmåner. De får packa in sig i en buss om så resan går till Trelleborg eller, som förra året, till Sundsvall. Men de klarar sig kvar år efter år och blir allt bättre.

Andra lag speglar kapitalismen. Pengarna styr vilka spelare som finns tillgängliga. Sponsorer skjuter till pengar men när framgångarna uteblir blir det katastrof, ledare och spelare sparkas eller byts ut och går ut och in i lagen.

Jag har aldrig haft några medvetna, politiska synpunkter på de lag som jag favoriserat. Nu märker jag att min prioritering följer de drivkrafter jag har inom mig. Det känns bra.

Av Sten O. Andersson 19 aug 2009 11:22