Skuld och Skam

Skuld och skam

Jag är inte sjuk, jag är frisk...
Jag är inte sjuk, jag är frisk...
Jag är inte sjuk, jag är frisk...
Jag har inte ont, det är bara som jag tror...
Min höft är frisk, jag kan gå, den vänstra alltså.
I högra river och sliter artrosen, men jag är ju frisk?
Jag är ju inte sjuk, det vara bara röntgenplåtarna som sade:
Att min höftledsartros var ganska avancerad.
Och att mina knän inte heller var speciellt friska.
Jag är inte sjuk, jag är frisk...

Det måste jag intala mig så att jag kan säga det när jag ska dit.
Till Försäkringskassan och berätta om hur frisk jag blivit,
att det inte alls kommer bli några problem för mig att ljuga.
Ljuga för en arbetsgivare att jag minsann är de friskaste de kommer
anställa, en riktig guldklimp är jag!

Sedan ska jag berätta för handläggaren på Försäkringskassan:
Att livet é toppen när man får sova i alla fall fyra timmar om natten,
såvida man inte vill döva värken med Stilnoct ½ och vatten.
Den där tabletten tar ju bara sjuka människor.
Och jag är ju inte sjuk.
Jag är bara lite mindre frisk.

När jag gjort min höftledsoperation, om en hel evighet,
så får jag säga till den presumtiva arbetsgivaren,
att det var otroligt skönt att vara på Hälso-Spa.
Det gjorde gott, jag kommer känna mig frisk varje dá
För jag är ju inte sjuk, jag bara haltar otroligt mycket.
Har lite svårt att sova.
Och går till fotvården för att få fina fötter.
Man vill ju känna sig lyxig!

På Försäkringskassan fortsätter jag ljuga om hur frisk jag är.
Att jag kan ta vilket jobb som helst, hugga gran i skogen.
Ta ett svängom på logen, och lite depression har väl ingen dött av?
Så har jag gjort en handläggare riktigt glad.
En välgärning.
Kanske.

Men hemma framför spegeln på toaletten blir jag fruktansvärt illamående.
Betraktar sveket mot mig själv och krymper ihop av alla känslor av
Skam och Skuld. Skuld och Skam.
Jag borde skämmas!
Jag som är så frisk?

Av Linda Åberg-Luthman 13 aug 2009 15:48