Ingela Svenson är rättspoet

”För att orka bära den tunga bördan att försöka ge upprättelse åt misshandlade och våldtagna kvinnor skriver jag dikter”, säger Ingela. Hon är en av de två åklagare som fick Tito Beltrán fälld för brott. ”I mitt fall rörde det sig om sexövergrepp på en då sjuårig flicka. Detta ämne är så otroligt upphetsande för människor att läsa om, allmänhetens och pressens intresse blir enormt. Därför hoppas jag att även mina dikter kan vara av intresse för allmänheten. Jag har fått stark respons när jag läst dem inför publik.”

Ingela är född 1955, separerad och har gemensam vårdnad om en dotter och en hund. Hon bor nu i en gammal villa i centrala Varberg. Hon kallar sig gärna rättspoet. Förlaget Alida Bok har utsett henne till Månadens Skald för en av dessa dikter i kvinnokampen. Mannen har hatten heter dikten. Ingela har ett manus färdigt för publicering. Tanken är att Mannen har hatten skall vara titeldikten.

”Hatten står som symbol för makt och kontroll. Men egentligen handlar det inte så mycket om makt utan om vem som sätter normerna och har det mentala övertaget”, säger Ingela. ”Det finns så mycket svåra och motstridiga känslor runt detta. Det blir oftast kvinnan, stor eller liten, som får skulden, vad man än kan säga med förnuftet. Det finns starka patriarkala synsätt och människor förstår sällan sina egna reaktioner.”

Mannen har hatten

Jag vänder mig bort
när mina ögon hotar
att förråda mig
det går inte
inte på det här sättet
så jag vänder ryggen till
och går därifrån
med självklara steg
allt annat skulle vara
omöjligt
ögonen är blottan
i mitt pansar, rakt in i min
nakna skam ser man
men sakta, har jag lärt mig
rollen, att aldrig aldrig
vara svag, aldrig låta
min enslighet synas
så med stark vilja
tar jag mig
utom synhåll
- det känns tryggare så!

För det var så, att
Mannen hade hatten
Vi dansade han och jag
min längtan var så stark
att efteråt var jag tvungen
att vända också honom ryggen
och gå därifrån
-ge mig hatten
ville jag säga
men aldrig aldrig
fick jag säga det
eller ens tänka
mina ögon skulle
förråda mig

förr eller senare
skulle han få veta
att jag gjorde anspråk
att hatten var mitt
längtans mål
ett större hot
var det för honom
än något annat
jag bestämde mig då, tänkte
- visa aldrig din längtan
jag lärde mig
den rollen

Jag såg hur hatten dansade
den dansade ner för
Champs Elysées
tog en sväng ner till Seine´s kaj
förbi boquinisterna
och tog sedan tåget
under Engelska kanalen
upp mot London
in över Trafalgar Square
och försvann in i det ökända
Soho
men dit
kunde jag knappast följa den

inte nu längre
jag hade ju småbarn
att se till och
ett tåg att passa

men på det tåget
det beryktade
under Engelska kanalen
träffade jag henne, igen
hon, som aldrig lämnade
ifrån sig hattar till någon
hur skulle jag
förklara för henne
att jag numera
saknade hatt?

Av Mariann Andersson 10 aug 2009 11:45