Genetiskt virrvarr

Jag har skrivit om detta ämne innan och fick då en hel del kommentarer som fick mig att studsa. Nu ser jag att någon skrivit om surrogatmammor här på sourze vilket är en annan aspekt av barnlöshet. Jag kan inte låta bli att skriva en liten text där jag försöker ge min syn på miljön och genetikens påverkan.......tror jag :-.

Min genetiska, biologiska mamma har jag ingen anknytning till eftersom jag inte haft någon relation med henne sedan jag var två år gammal.
Min adoptivmamma är jag känslomässigt bunden till men känner ändå en viss alienation till. Jag kan aldrig riktigt höra till även om jag försökt i yngre år
Mina barn har mig som genetisk, biologisk mamma men en pappa som skrivit på papper att han tar på sig de faderliga åtagandena. En pappa som står för uppfostran och kärlek.
Jag är helsvensk men har vuxit upp i en dansk/tysk familj. Mina barn är tillverkade i Danmark med dansk sperma. De är alltså mer danskar än vad jag är och i förlängningen mer anknytning till min adoptivfamilj än jag är.
Min adoptivsysters barn är syskonlika mina barn, vilket ju rent genetiskt inte stämmer alls.
Min mamma tror på det genetiska arvet men har ändå adopterat en flicka hon anser är hennes dotter. Mina adoptivsystrar pratar inte mer med varandra medan jag pratar med dem båda.
Är blod tjockare än vatten?

Det finns ingen anledning eller ens möjlighet att försöka reda ut ett sådant virrvarr. Däremot vet jag att med kärlek, öppenhet och ärlighet kommer vi långt. Så ock med våra barn. Och dessa barn som kommer från en atypisk familjebildning är så efterlängtade. Det finns en ödmjukhet inför det som är självklart för de flesta, och tacksamheten för att ha fått möjligheten är stor.

Av Birgitta Stiefler 05 aug 2009 18:34