Brevbomb mot yttrandefrihet

Många ser med visst förakt på s.k. gammelmedia, papperstidningar och ser Internet som framtidens media. Jag tillhör dem som tycker att Internet och tidningar på Internet öppnat upp en ny möjlighet för fler människor att komma tilltals. Människor som aldrig skulle släppas in i de traditionella papperstidningarna eller etermedia. Men samtidigt finns det en reglering av vad som skrivs åtminstone gränsen mellan personliga påhopp, förtal och kränkningar av privatpersoner. Bilden blir lite annorlunda för gruppen offentliga personer, men också där måste man skilja mellan person och sak.

På Internet är gränserna fria. Piratpartiet bråkar om rätten att efterforska IP adresser. I så fall är Piratpartiet dåligt bevandrat, för på Internet läggs nästan dagligen ut IP adresser till människor som inte bett om att få sina uppgifter publicerade. Detta sker utan ingripande från polis eller åklagarmyndigheterna. Av samtliga anmälningar till polisväsendet kring förtal och falsk ryktesspridning på Internets s.k. debatt- och olika forum finns inget som tagits upp för prövning. Detta måste ses som anmärkningsvärt, då samma anklagelser i en papperstidning direkt skulle ha lett till PO eller polisanmälan.

Kvinnan i Trollhällattan som fick en bombattrapp i brevlådan har säkerligen många gånger kränkt andra på sin blogg eller i andra Internetsammanhang, men lösningen är inte förtäckta hot eller bomber utan en fungerande rättssäkerhet i samhället. Polisen i Trollhättan misstänker att kvinnans bloggar ligger bakom händelsen och säger att det varit anmälningar om förtal mot kvinnan och att hon i sin tur anmält besökare på bloggen för samma sak.

"Det har sedan tidigare varit anmälningar om förtal mot kvinnan och hon i sin tur har också anmält besökare på hennes blogg för förtal. Anmälningar som inte lett till så mycket, enligt Ulf Hansson, vid polisen i Trollhättan. Länk: mobil.sr.se

Det är hårfina gränser i grundlagen om yttrande- och tryckfrihet och det innebär ett stort ansvar för var och en som skriver. Vi har förmånen att själva sätta gränser utan censur, men också ansvaret för var gränsen går mellan att skada, såra och kränka andra människor. Samma ansvar hade givetvis kvinnan i Trollhättan, men i ilska och upprördhet tappas ofta gränserna bort. Människor som känt sig påhoppade, förtalade har försökt anmäla utan att polisen tagit det på allvar. Det är kränkta människor i kombinationen med djupa störningar som blir triggade, tillräckligt triggade för att också skicka bombattrapper. Attrappen i Trollhättan ser jag lika mycket som en varning till rättsväsendet som ett hot mot bloggaren.

Rättsväsendet är heller inte lika för alla. Likhet inför lagen beror på vem det handlar om. Prinsessan Madeleine hade genom Kungahuset råd med en advokat som kunde stämma den tyska skvallerpressen, i Sverige finns inget eller lite rättsstöd för människor som är utsatta. Rättshjälpen är starkt begränsad, Rättsförsäkringen i våra hemförsäkringar skulle troligen inte heller fungera i de här sammanhangen. I två fall har jag blivit felaktigt anklagad för saker på Internet som borde ha lett till åtgärder från åklagarväsendet. I samtliga fall har jag blivit rekommenderad att driva frågorna civilrättsligt, vilket i klartext betyder jag måste stå för kostnaderna fullt ut.

Ytterst få advokater tar upp civilrättsmål om det inte finns en chans att vinna, därför tvekar också landets advokater att rekommendera civilrättsliga mål. De må handla om talan mot Staten, kommunen, privatsfären, intresset är lika lågt. Hur illa det fungerar visar en artikel i AB 1 augusti 2009, där en stockholmare försökt stämma Stockholms Stad för den behandling han utsattes för som barn i fosterhem. Ombudet var Stockholms Stads egen jurist, det kom aldrig till rättegång och Håkan som ärendet handlade om fick aldrig uttala sig. Summan av historien blev 65 000 kr i rättskostnader för Håkan till Stockholms Stads jurist.

Carolina Gynning har anmält ett antal personer för förtal och kränkningar på Internet, frågan ligger nu hos polisen. Tar de upp hennes ärende går jag i taket, samma typ av anmälningar har nämligen tidigare lämnats utan åtgärder.

Beatrice Ask har en grannlaga uppgift att se över rättsskyddet och enskilda människors möjlighet att få sin sak prövad, vare sig det handlar om Internet eller vanvård. Möjligheten måste vara lika oberoende var i systemet vi befinner oss.

Vi som tycker om att skriva, vi som bloggar. Följer samhällsdebatten måste kanske också ta vårt ansvar. Det gäller även mig, men också dig och oss.

Av Anne Skåner 02 aug 2009 16:02