Civilbefolkningen drabbas hårdast av krig

Per Olov Enquist jämförde krigens verkningar i sitt sommarprogram. Första världskriget fördes i skyttegravarna med enorma förluster som följd. Soldaterna krigade ofta man mot man. Bakom fronterna levdes livet som vanligt bortsett från att många familjer fick sörja sina döda på avstånd. De flesta begravdes på plats.

Andra världskriget blev startpunkten för kriget mot civilbefolkningen. Guernica var bara en förövning. Hitler lovade att radera ut Englands storstäder och han lyckades nästan med Coventry och var nära att lyckas med en rad andra städer. När krigslyckan hade vänt och de allierades seger var klar i slutet av 1944 och början av 1945, vräkte amerikanska och engelska flygplan bomber över Tyskland. Många miljoner av den tyska civilbefolkningen dödades i krigets slutskede. Många var inte alls krigsmål och den enda stad som avsiktligt skyddades var Heidelberg där amerikanerna upprättade en bas efter krigsslutet. Dresden drabbades av en eldstorm som dödade allt levande. Även lantliga småstäder kunde gå under med dess människor.

Numera lever soldaterna i relativ trygghet i sina flygplan, pansarklädda bilar och stridsvagnar. Förlusterna är små. Civilbefolkningen sprängs i luften. Det är motståndsviljan som ska knäckas. Det talas om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Nyligen hämtades en 89-årig före detta lägervakt för en rättegång i Tyskland. Han var själv fånge hos nazisterna men fick göra jobbet åt dem i ett koncentrationsläger där han gjorde sig känd som särskilt sadistiskt. Det är bra att åtminstone några krigsförbrytare får lagföras för sina brott. Hur många slipper undan?

Men segraren bestämmer villkoren. De som beordrade terrorbombningarna över Tyskland blev aldrig lagförda. Några ur nazisttoppen blev dömda men övriga kunde åter börja klättra i karriären. Det är civilbefolkningen som betalar priset. Det gäller för såväl Irak som Palestina.

Av Sten O. Andersson 28 jul 2009 22:20