Integration - allas vårt ansvar

Det en bra början att åtgärda det som ligger nära till hands. Det gäller bland annat de brister som bevisligen finns inom rättsväsendet, bostadsförsörjningen och bland arbetsmarknadslagarna.

Beroende hur man ser på sin egen och andras tillhörighet finns det många motsatsförhållanden som kan skapa vi-och-dom-känsla: högutbildade-lågutbildade, cityfolk-landsortsbor, maktpampar-vanligt folk, invandrare -svenskar och så vidare. Att säga något om vi-och-dom-känslan mellan invandrare och svenskar eller föreslå några konkreta reformer som i någon mån skulle kunna mildra de värsta avarterna väcker känslor.

I två tidigare artiklar "Politiska hinder för integration" och
"Konkreta angreppsmetoder löser integrationsproblem" har jag pekat på flera politiska sakområden vars briser slår mot de svagaste i samhället, oavsett om dessa är invandrare eller "ursvenskar". Utskåpningarna lät inte vänta på sig: "varför skriver du inte en artikel om hur vi skall komma tillrätta med landets brottslighet eller tycker du inte att det är någonting att orda om bara du får ha din svenskfientliga inställning upprättad?" för att ta ett exempel ur högen.

Det är klart att all brottslighet ska bekämpas! Kommentaren avslöjar dock en ovilja att som ett första steg söka efter och vilja genomföra åtgärder och reformer som – både här och nu och på lång sikt - ändå kan skapa lika och rättvisa förutsättningar för människor med olika ursprung och erfarenheter att leva tillsammans. Jag har lyft fram rättsväsendet, arbetsmarknadslagarna och bostadsförsörjningen.

Som jag ser det, är det en bra början att åtgärda det som ligger nära till hands. Det gäller bland annat de brister som bevisligen finns i exempelvis ovan nämnda centrala politikområden.

Det betyder INTE att det är oviktigt att ställa sig frågor om samhällets kostnader i relation till effektivitet och måluppfyllelse. Det betyder INTE att vi ska acceptera att de som fifflar och lurar andra ska komma undan. Det betyder INTE att den som felaktigt tillskansar sig samhällets det vill säga allas vår gemensamt finansierade hjälp ska slippa stå till svars och tvingas ta konsekvenserna.

Oavsett kön, ålder och ursprung är det lika klandervärt att genom regelbrott och kriminalitet slå sig fram på de skötsammas bekostnad. En framgångsrik integrationspolitik måste bygga på generella regelverk och likvärdig och rättssäker behandling av alla - civilrättsligt och straffrättsligt.

Men visst finns det uppenbara brister på andra områden som dessutom är än mer komplicerade att åtgärda, till exempel den tragiska händelsen i Uppsala: Familjefadern som hållit sina barn och sin fru inlåsta under lång tid och dessutom torterat dem. Jag citerar ur ledaren i SvD 17/7: "--- åtal har ännu inte kunnat väckas mot mannen, eftersom polisen inte kan fastställa hans identitet". Här gäller det således tillämpningen av ett annat regelverk vars brister skapar en oönskad vi-och-dom-känsla mellan invandrare och svenskar. I detta fall en följd av att "enbart 4 av dem som sökte asyl --- 2008 uppvisade giltig passhandling. --- Det är svårt att tro att alla dessa --- förlorat sina identitetshandlingar --- Ett rimligare antagande är att beteendet anpassats efter det specifikt svenska och förment välvilliga migrationssystemet" SvD 17/7. En gemensam kontrollapparat vid EU:s yttre gränser, som bland annat initierats under pågående EU-möte i Älvsjö, är en väg att hindra de som missbrukar systemet och detta är till gagn för de många vars asylbehov är oomtvistat.

Jag utgår från att varje människa har att ta ansvar för sina handlingar och att varje människa har samma värde. Varje människa har också i någon mening alltid ett fritt val. Bland de som kommenterat mina texter, hävdar någon att vissa grupper - invandrare? - får mildare utmätta straff än vad andra får för samma brott. Är det så är det ju en fråga om rättsväsendets bristande verkan i praktiken. Såvida skribenten inte hävdar att vi har eller ska ha lagar med olika verkan för människor med olika ursprung? I en tid när vissa religiösa grupperingar påstås tillämpa egna "rådgivande lagar" inom den egna gruppen är det än mer självklart och viktigt att vi håller etniska särlösningar stången.

Den kulturella mångfalden tar sig självklart - och ska ta sig - olika uttryck. Men alla kulturformer kan vi inte - och ska vi inte - utan förbehåll beskriva som odelat positiva. Utrymme för olika kulturyttringar är viktiga. Kultur ska stödjas. Kulturutövarna ska kunna agera fritt. Men varken kulturen som helhet eller kulturutövarnas agerande får kränka de av oss vedertagna och fastställda mänskliga rättigheterna. Ytterst är individens integritet och rättsäkerhet viktigare än kulturen. På den punkten har vi alla att ta vårt ansvar.

Av Ulf Lönnberg 24 jul 2009 13:46