Ingos Match 50 år: Han förverkligade drömmen

Yankee Stadium 26/6 1959. Ringen badar i ljus från de kraftiga strålkastarna. Regnet har upphört och matchen kan äntligen börja efter att den skjutits upp ett dygn och fört promotorn, Bill Rosenzon till ruinens brant och gråtande i förtvivlan. Stadion tar 72 000 åskådare men bara 18 000 har infunnit sig.

Strålkastaren följer Ingemar Johanssons väg upp i ringen och han åtföljs av två rivaliserande tränare, Nisse Blomberg och amerikanen Whitey Bimstein, specialist på att med hjälpt av ett skarpslipat dollarmynt reparera ögonbrynsskador och blodfyllnader. Sist går Ingos manager och promotor Edwin Ahlqvist, men för mig och alla andra unga är han Crusher, chefredaktör för vår favorittidning sedan barndomen, Rekord-Magasinet.

Crusher hade som ung arbetslös diskat sig över till USA, börjat jobba med boxning, rest hem och startat tidningen. Till en början skrev han de flesta artiklarna själv, men under ett antal fantasifulla namn. Han började arrangera proffsmatcher och skrev på 40-talet "Knockout-Kungen" som blev bästsäljande idrottsroman. Den handlade om en ung sjöman, Helge Ahl, som började boxas i hamnarna och till slut blev världsmästare.

Matchen kommer igång, Ingo är märkbart laddad och kör sin hemvävda stil med vänsterjabbar och snabbt fotarbetare. Floyd Patterson försöker hoppa in sina slag under Ingos gard. I tredje ronden händer det. Ingo slår två vänster i följd liksom för att måtta in avståndet. Man ser i hans ögon när han ser blottan. Högern kommer som en blixt och Floyd går i golvet. Man ser att matchen är över på hans ögon. Ändå raglar han upp gång på gång tills domaren bryter matchen. Ingo blir världsmästare och därefter blir ingenting likt i Mediesverige.

Tidningarna slår försäljningsrekord och dubblar sina upplagor. Whitey Bimstein som aldrig missade ett tillfälle till publicitet hade kastat sig om halsen på Ingo när domaren höjt dennes näve i luften och skrikit att han gjort sin tredje champ. Crusher stod vid sidan av men alla Rekord-Magasinetläsare visste vad han kände i den stunden. Visst handlade det om Ingo men också om en annan mans dröm som blev förverkligad.

Idag tycker jag att vi ska hedra dem båda två.

Av Sten O. Andersson 26 jun 2009 11:42