Bankväldet - en historik #5

Börja gärna med att läsa #1, #2, #3 och #4 av den här artikeln.

Till skillnad från vad de flesta tror så var inte slavfrågan själva huvudorsaken till det amerikanska inbördeskriget. Faktum är att president Lincoln själv höll ett tal där han sa:

"Jag har ingen avsikt att direkt eller indirekt att blanda mig i slaveriinstitutionen i de stater där den nu existerar. Mitt primära mål är att rädda unionen och inte att vare sig rädda eller krossa slaveriet. Om jag kunde rädda unionen utan att frige en enda slav, så skulle jag göra det."

En av de främsta orsakerna till kriget var att industrimän i Nord använde höga tullavgifter som hindrade Syd från att köpa billiga varor från Europa, varpå européerna bojkottade bomull från södern så att deras ekonomi började fallera. Det fanns en intressekonflikt mellan det expansiva, industrialiserade Nord och det mer agrara Syd.

Ett antagande som för övrigt stöddes av en av de mest inflytelserika historikerna i USA, Charles Austin Beard som hävdade att slaveriet spelat en underordnad roll och bara tjänat som täckmantel för en djup ekonomisk konflikt som i själva verket var ett led i industrikapitalisternas maktkoncentration.

Beviset för detta ligger i att alla försök att göra slaveriet till en huvudfråga före 1860 hade misslyckats. Beard avfärdade även Sydstaternas argumentation om kriget som en konstitutionell konflikt. Inbördeskriget handlade om det kapitalistiska Nords exploatering av Sydstaterna och bankirerna höll liv i elden för att försätta landet i kaos.

Emellertid var Lincoln ett problem eftersom han redan tidigt visat att han inte litade på storbankirerna och deras vilja att ta makten över landets valuta. När Lincoln for till bankirerna i New York för att låna pengar att finansiera kriget med, ställde de så orimliga räntekrav att han var tvungen att avböja, precis som de räknat med. Lincoln reste tillbaka till Washington och diskuterade saken med sin rådgivare Överste Dick Taylor. När han frågade Taylor vilka förslag han hade på hur de skulle finansiera kriget svarade Taylor:

"Men Lincoln, det är enkelt, se bara till att kongressen godkänner ett förslag att trycka lagliga betalningsmedel att betala dina soldater med och vinn ditt krig med dem."

"Kommer folket att godkänna dessa betalningsmedel?"

"Folket och alla andra har inget annat val om du gör dem till lagliga betalningsmedel. De kommer att ha fullt godkännande från regeringen och kommer att vara lika bra som vilka pengar som helst eftersom kongressen har denna uttalade rätt enligt konstitutionen."

Därefter började Lincolns så kallade greenbacks tryckas, räntefria pengar. Föga överraskande gjorde detta bankeliten ursinnig och i The Times i London fick de 1862 chansen att spy ut följande propaganda:

"Om den där skadliga finanspolitiken som har sitt ursprung i den Nordamerikanska Republiken blir förhärskande, då kommer den regeringen att trycka sina egna pengar utan kostnad. Den kommer att betala av skulder och vara utan skulder. Den regimen måste krossas eller så kommer den att krossa varje monarki på jorden."

Något oväntat kom Tsar Alexander II till Lincolns undsättning. Ryssland hade vägrat ansluta sig till ett centralbankssystem och tsaren visste att om bankirerna fick makten över USA så stod de på tur. Därför sände han delar av sin flotta till Amerika för att bistå Lincoln om England eller Frankrike skulle lägga sig i.

Drygt 50 år senare skulle storbankirerna i London, Tyskland, och, ironiskt nog, USA, sponsra kommunisterna för att störta Tsar Nikolaj II, vilket jag berättat om i artikeln "Eliten bakom den ryska revolutionen".

Lincoln återvaldes 1864 och i november samma år skriver han till en vän:

"Pengamakten rovnär sig på nationer under fredstid och konspirerar mot dem under motgångar. Den är mer despotisk än monarkin och fulare än diktaturer."

Lincoln stod som segrare i kriget på slagfältet, men bara fem dagar efter General Lees kapitulation till Grant så mördas han på Fords teater. I realiteten var det storbankirerna som var de stora vinnarna, även om slaveriet officiellt upphävdes och de svarta åtminstone i teorin var fria var de fortfarande utan medborgarskap och rösträtt.

Efter mordet på Lincoln gjorde den tyske kanslern Otto Von Bismarck en klockren analys av situationen:

"Uppdelningen av Förenta Staterna i jämnstarka federationer var bestämd långt före inbördeskriget av de mäktiga finanskrafterna i Europa. Dessa bankirer var rädda för att USA, om de fortsatte som ett enat block och en nation, skulle få ekonomisk och finansiell självständighet, vilket skulle hota deras finansiella dominans över världen.”

Rotschilds röster dominerade. De förutsåg det enorma byte de kunde göra om de kunde få två svaga, skuldsatta demokratier, istället för den kraftfulla, trygga och självförsörjande republiken. Därför skickade de ut sina agenter för att slå mynt av slavfrågan och därigenom skapa en avgrund mellan de två delarna av republiken.

President James A. Garfield sa i ett tal 1881:

"Den som kontrollerar pengaflödet i ett land är absolut härskare över all industri och handel och när man inser att hela systemet är kontrollerat väldigt lätt av några få mäktiga män på toppen, då behöver man inte få förklarat hur perioder av inflation och depression uppstår."

En kort tid därefter sköts han till döds.

I början av 1907 höll Rotschilds agent, bankiren Jacob Schiff från Kuhn, Loeb & Company, ett tal i New York Chamber of Commerce där han varnade:

"Om vi inte har en centralbank med adekvat kontroll över krediterna så kommer det här landet att undergå den allvarligaste och mest långtgående finanspaniken i dess historia."

Och ser man på; samma år så kraschar börsen, aktierna störtdyker och massor av banker, industrier och affärer över hela landet går i konkurs varpå en ekonomisk depression infaller.

En av huvudorsakerna var omfattande bristande likviditet, det vill säga brist på tillgång till reda pengar eller andra betalningsmedel för att betala skulder, mycket på grund av tillbakadragande av dessa från bankirerna i… gissa var. Just det, New York. Det var det gamla tricket i ny tappning. Man såg till att snöpa tillgången på pengar varpå massor av människor gick i konkurs.

En viktig del i planen var att de stora bankirerna, J.P. Morgan, en agent till Rothschild, och Chase som företrädde Rockefeller, hade gjort en kupp mot Knickerbocker Trust Company. De sålde av en massa tillgångar de hade i bolaget och läckte historier om dåliga lån till pressen.

Banken i Minneapolis hävdade att paniken 1907 berodde på manipulation från banketablissemanget:

"Om Knickerbocker Trustbolag föll, så skulle kongressen och publiken förlora förtroendet för alla bolag, och bankerna skulle tjäna på det resonerade bankirerna."

Panik uppstod och regeringen kallade på den mäktigaste av bankirerna, J.P Morgan, för att reda upp det hela. Han får 25 miljoner dollar i statliga medel av president Theodore Roosevelt och dessutom möjligheten att trycka upp ytterligare 200 miljoner utan säkerheter. Följaktligen så får samma person som var med och skapade finanskraschen äran att spela räddaren i nöden och framstå som en mycket pålitlig person i folkets ögon.

Därmed var grunden lagd för nästa steg i agendan, som skulle komma sex år senare, 1913, när FED skapades, vilket jag beskrivit i tidigare artiklar som till exempel "Konsten att skapa börskrascher".

J.P Morgan ansågs vara den rikaste mannen i USA. Morgan hade finansierat både Standard Oil, Harrimans järnvägar, och Carnegies ståltillverkning. Emellertid visade det sig när han dog att han i själva verket "bara" ägde några miljoner och inte alls var så rik att han borde kunnat agera som han gjorde. Ytterligare en bekräftelse på att han var agent för Rotschilds.

Arsène Pujo, styrelseledamot i House Committee on Banking & Currency tillsatte en utredning för att undersöka de stora kapitalägarna. Utredningen visade att representanter för J.P Morgan & Co också satt i styrelsen för 112 bolag med marknadsandelar som utgjorde 22 miljarder! Det totala värdet på New York-börsen uppskattades då till 26 miljarder.

Slutrapporten slog fast:

"Kommittén är tillfreds med de bevis som tillhandahållits, även fast data från bankerna saknas, att det existerar en väldefinierad identitet av gemensamma intressen mellan några få ledare inom finansvärlden, vilket har resulterat i en stor och växande koncentration av kontrollen över pengar och krediter i händerna på dessa få män."

Med andra ord: USA styrdes nu i realiteten av ett fåtal bankirer och industrialster.

Josiah Stamp, f.d chef för Bank of England sade i ett tal på University of Texas 1920 bland annat:

"Bankerna äger jorden. Om vi vill fortsätta vara slavar till bankerna och betala kostnaden för vårat eget slaveri, låt dem då fortsätta skapa krediter."

Elisha Garrison, som jobbade åt Brown Brothers Banken, skrev 1931 följande i boken Roosevelt, Wilson and the Federal Reserve Law:

“Paul Warburg är mannen som fick till stånd Federal Reserve Act efter att Aldrichplanen mött sådant motstånd landet runt. Mästerhjärnan bakom bägge planerna var Baron Alfred Rotschild i London."

Robert H. Hemphill, direktör vid Federal Reserve Bank i Atlanta sade i ett tal 1939:

"Detta är en skakande tanke. Vi är fullständigt beroende av affärsbankerna. Vi är i total avsaknad av ett beständigt penningsystem. När man väl fått den fullständiga bilden av systemet, då framstår det tragiska och absurda i vår hopplösa situation som närmast otrolig, men så är det. Det är det viktigaste ämne som någon intelligent människa kan utforska och fundera över."

Till och med Friedrich Von Hayek, även kallad nyliberalismens fader medgav:

“Praktiskt taget alla regeringar i historien har använt sin exklusiva makt till att bedra och plundra befolkningarna."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Här kan du lyssna på en magnifik radiointervju med Sydney White , professor i propaganda, som enkelt förklarar vad eliten gjort bakom era ryggar.

Av Michael Delavante 15 apr 2009 12:37