Tre döda i Staffanstorp

Det händer varje dag, ja varje timme, men när det kommer nära har människan en benägenhet att ta det till sig lite lättare. Det blir kanske mer personligt, jag vet inte.

Tre unga människors liv är borta och en ytterliggare är allvarligt skadad. Tre unga människor vars liv just hade börjat. De hade ingen chans att säga hej då till det som var. Inte en chans att avsluta, om avslut behövdes. Tre familjer vars liv är förstörda, och tre människors vänner och bekanta som allas liv blivit kaotiska.

På en sekund har allt förändrats, det som varit självklart finns inte mer, och stunden man såg fram emot kom aldrig. På en sekund kan uppmärksamheten bli avgörande för om man ska få fortsätta andas eller istället få träffa det vi inte vet något om.

Allt var ju precis som vanligt, och färden var den vanliga. Genom rondellen och vidare mot Klågerup. Bussen mot andra hållet full med resenärer som skulle hem eller iväg en dag då familjer samlas och firar en av våra stora högtider.

Det blir inget firande för många idag. Det blir istället krisbearbetning av bilder som ständigt dyker upp i huvudet. Bilder de försöker skaka av sig men som får livet att gå ner på sparlåga och landa i något som liknar slow motion. Allt för att människan ska orka ta sig igenom nästa timme.
Livet som fortsätter denna soliga Aprildag när vinden i Skåne gör vad den kan för att blåsa bort den sorg som lägrat sig utanför Staffanstorp.

Av Birgitta Stiefler 10 apr 2009 18:08