"Bäste Robinson genom tiderna" om sin tid på ön

Vintern 2001, när vi just kommit hem från Australien, såg vi en vinjett i TV som talade om att det var sista chansen att söka till Expedition: Robinson. Maj-Lis sade att "tänk om jag skulle söka", och jag hjälpte henne med en ansökan. Hon ångrade sig och bad mig söka istället och resten vet ni.

Expedition Robinson är inte bara en ren "överlevnadstävling". I så fall skulle många av deltagarna vara jägarsoldater. Deltagarna utgör ett snitt av Sveriges befolkning, men är friska fysiskt och psykiskt. Jag anser att den viktigaste egenskapen är anpassningsförmåga samt förmåga och vilja att hålla sig igång oavsett temperaturer eller väderlek. Jag är en överlevare enbart i det att jag levt sedan 4 januari 1941. Min far blev bara 51. Min stridsplan inför Robinson var att följa min levnadsregel: "Ett vet jag som aldrig dör, domen över död man!"

Expedition Robinson blev ett äventyr som jag nog aldrig kommer att glömma. Min målsättning var förstås att vinna, men övergripande handlade det för mig om att uppträda på ett sådant sätt att mina söner och min frus barn, våra släktingar och bekanta och Norrbottningarna inte skulle behöva skämmas för mig. Jag ville visa TV-tittarna att man kan göra en bra insats i Expedition: Robinson utan att vara manipulerande och oärlig. Om jag lyckats med det är upp till er att avgöra.

Det mesta var positivt. Jag fick använda min anpassningsförmåga till att finna olika sorters ätbara växter och till att överlista de djur jag hittade under mina dagliga utflykter. Kontakten med de andra deltagarna var väl si så där med de flesta och bra med Sara, Sofie och Niklas. Veganen Niklas, och jägaren, jag, samsades bra tillsammans! Vi respekterade varandra. Jag respekterade också Maria, Tommy, Sara, Sofie och Bosse väldigt mycket. De övriga var trevliga men var mest med varandra. Sylvia hann jag inte lära känna, men hon verkade vara en tuff dam.

Jag hann avliva en hel del myter om vad som är och inte är ätbart. Jag hittade på ett te som var gott ihop med skivade sockerrör. Jag åt tång. Jag plockade frukter i träden med hjälp av ljustret. Jag fångade fyrtionio mycket stora landkrabbor, några vanliga krabbor, fem varaner och ljustrade två stingrockor. Jag hittade på ett sätt att få ut stora musslor ur de stenar de var inkapslade i. Jag åt levande myror och svalde levande fiskar innan vi fick eld. Jag kröp runt bland strandstenarna med de andra deltagarna och plockade snäckor som vi kokade och åt när det var ont om övrig föda. Tyvärr kunde jag inte vara med och rensa dem eftersom jag inte kan sitta framåtböjd. Jag spelade och sjöng för de andra istället. Vi hade fått en gitarr som delpris i en tävling. Jag fick behålla den och den finns nu hemma hos mig.

Jag fiskade ett par gånger med Ellas nät de första dagarna, men överlät sedan sysslan till de andra. Tommy lagade nätet så länge han hade material till det från sin flugfiskeutrustning. Han fick för övrigt en del fisk innan han förlorade sin bästa fluga. Vår basföda var annars kokos och sockerpalm tillväxtpunkten. Jag sökte överallt efter ormar att ljustra och äta, men det fanns inte ens havsormar. Den orm som visades i TV fick lag Nord i pris i en tävling. Den kom nog från fastlandet.

Det fanns inget sötvatten så vi fick två dunkar vatten varje morgon. Jag hittade en flaska med 7-10 cl arrak som jag tutade i mig i smyg. Jag bröt vänster stortå andra eller tredje dagen och hade därför en hel del besvär i de fysiska tävlingarna. Men en 60årig gubbe skall inte heller ha så stora chanser att vinna över vältränade killar och tjejer från 24 till 41 år, även oskadad. När tån läkt fick jag en svår infektion under högra stortånageln. Det var nog ännu värre, för då kunde jag inte ha skor på mig. Den läktes sista dagarna och sista tävlingen var jag nästan helt besvärsfri. Tommy och jag vann flest individuella tävlingar, före "plankan", Tommy vann fyra och jag tre. Jan och Jan Emanuel vann två vardera och Zübeide och Emma var sin, som de delade med Tommy och mig. Andreas hade nog klarat sig bland de bättre om han varit kvar i de individuella tävlingarna. Jan Emanuel vann sedan "plankan" och Jan utslagningstävlingen mot Tommy. Det mesta var dock för tungt för damerna. Några tävlingar där kvinnliga egenskaper kunde vara värdefulla hade inte skadat ur rättvisesynpunkt.

Av Björn Hernefeldt 08 apr 2009 15:31