Bankväldet - en historik #2

Läs första delen av den här artikeln här.

Det är ett faktum att det enorma kapital som möjliggjorde de investeringar i handel och industri som skapade västra Europas industriella utveckling och välfärd till stor del är ett resultat av kolonialmakternas slaktande och utnyttjande av befolkningarna och länderna i Amerika, Afrika och så småningom Asien. Mer om detta längre fram i artikeln.

År 1024 så kontrollerade penningväxlarna tillgången på pengar i det medeltida England. Papperspengar började tillämpas eftersom de kvitton som mottogs då man deponerat sitt guld hos smederna började användas som pengar. De hade nu kläckt en idé om hur de kunde göra sig enorma förmögenheter.

Följande exempel visar på hur de kunde gå till väga i praktiken:

Guldsmederna bestämmer sig för använda samma ränta för såväl fordringsägare som låntagare, så den som lämnar in guld får 5 i ränta för det och den som lånar pengar får i sin tur betala 5 för det. Eftersom smederna lånade ut 10 gånger så mycket som de hade i valven så betyder det att de betalar ut 5 i ränta till fordringsägarna medan de får in 50 i ränta från låntagarna. De kunde därför sätta i system att stundtals flöda marknaden med pengar genom att låna ut frikostigt för att sedan "plötsligt" bli väldigt restriktiva med utlåning och minska flödet av pengar i samhället. När så folk inte kunde betala sina skulder till dem kunde penningutlånarna begära utmätningar av deras tillgångar och på så sätt skaffa sig reala värden via de gods de lurat till sig från allmänheten.

På liknande sätt kan bankirerna och spekulanterna av idag roffa åt sig astronomiska summor av de intet ont anande massorna som mellan löneslaveriet, köandet, dagishämtningarna och snabbmaten effektivt drillats via medierna med termer som högkonjunktur, lågkonjunktur, hausse, börsfall, recession och depression, alltihop självfallet ett resultat av en "naturlig" process eller "oförutsedda olyckliga omständigheter" som ibland bara "råkar" inträffa. Att sen de bankirer, direktörer och politiker som slår undan benen på folk och förklarar nödvändigheten av att vi måste "strama åt", själva tilldelar varandra bonusar och löneförhöjningar utan att blinka är något som allmänheten förväntas glömma och oftast gör tyvärr varpå samma krafter som varit med och skapat problemen kan fortsatta att verka och genom ett slags nationellt Stockholmssyndrom till och med bli omvalda av samma människor de så uppenbart utnyttjar.

År 1100 blev Henrik I kung av England och han antog ett system med räknestavar. På den tiden använde man "in natura"-systemet, vilket betydde att man betalade skatter med varor byggda på en uppskattning av jordarnas avkastning när de brukades av livegna och lågadliga bönder som var skyldiga at betala skatt. När de gjorde bokföring över avkastningen använde skrivarna en trästav med skåror, en så kallad "talea" vilket betyder stav/kvist. Det var effektivare än att bara utgå från minnet eller de skåror på ladugårdsdörrar man förut använde. För att hindra fusk med stavarna klövs de på längden så att vardera delen hade halva skårorna varpå bonden och fögderiet behöll var sin halva och senare kunde jämföra dem.

1407 skapades en form av bankväsende i Casa San Giorgio i Genoa, Italien. Flera adliga och välbärgade familjer var med och etablerade banken, bland annat Grimaldis, vilka i dag härskar över Monaco. De regerande bankoligarkerna utövade självfallet ett mycket stort inflytande på den politik som rådde precis som de skulle komma att göra många gånger senare i historien. De lånade ut stora summor till flera av härskarna i Europa, bland annat Ferdinand och Isabella av Spanien som tack vare det kunde erövra stora delar av Amerika och bedriva en enorm utsugning och terror gentemot folken där. Naturligtvis kunde bankirerna via sin makt påverka den politiska riktningen i de länder där de tillämpade utlåning.

1433 tog Cosimo de Medici över den politiska makten i Florens genom en kupp. Hans familj skulle sedan komma att utöva ett stort inflytande över inte bara Italien utan även Europa. Florens, som var ett centrum för bildning och kultur ansågs av vissa vara frihetens stamort på jorden. Så var ingalunda fallet. I själva verket hade man haft ett feodalismiskt styre med länsherrar och vasaller.

"Därefter bidar man sin tid… och voila! När så flera av låntagarna går i konkurs håvar man in genom att beslagta deras tillgångar. Diaboliskt och genialiskt på en och samma gång."

Människor i alla samhällsklasser var som klienter beroende av inflytelserika herrar ur mäktiga familjer, så kallad patroni, som på olika sätt beskyddade dem, antingen ekonomiskt i form av lån, juridiskt genom att lägga ett ord för dem i rätten, politiskt genom att hjälpa dem att få ämbeten eller genom att förmedla fördelaktiga giftermål för deras söner och döttrar. I realiteten gick det inte att komma någonstans i Florens utan rekommendationer från någon mäktig patronus.

Staden kryllade av både fattiga och slavar medan de rika vältrade sig i lyx och vällust. Medici hade ett hov av jasägare som lydde minsta vink och han styrde enväldigt. Trots en officiell "demokrati" rådde i realiteten tyranni där Mediceérna styrde allt. Det var deras män som innehade alla höga ämbeten i stan och dikterade villkoren.

På 1500-talet bestämde Henrik VIII att räknestickorna skulle användas som bevis för skatt som betalats till kronan. Detta ledde till en efterfrågan på räknestavar så att de spreds och godtogs som pengar. Stavarna utgjorde sedan den enda typen av pengar i England. Kungen lät dock mildra lagarna mot ockrare och bankirerna började åter vinna mark. Både guld och silvermynt började spridas i större omfattning och penningutlånarna gjorde stora vinster.

Från 1553 regerade drottning Maria och när hon införde hårdare lagar mot ocker så lät de ilskna penningväxlarna guldet och silvret ligga kvar i valven varpå ekonomin rasade och misären åter bredde ut sig. 1558 efterträddes hon av Elisabeth I och för att ta kontroll över ekonomin beslutade hon att trycka egna guld och silvermynt. Därigenom tog hon tillbaka makten ifrån penningväxlarna.

Det 80-åriga kriget med spanjorerna hade 1583 drivit tusentals protestanter och judar från Frankrike och Flandern i söder och de kom nu med både tillgångar och kunskaper till Amsterdamtrakten i norr. 1609 bildades Europas första centralbank, Amsterdam Wisselbank, i Nederländerna. Den skulle snart komma att bli mycket inflytelserik och göra Amsterdam till världens ekonomiska huvudstad. Man handlade med alla typer av finansiella tjänster och gods; handelsvaror, aktier, sjöförsäkringar, penningväxling etcetera.

Naturligtvis blev platsen en smältdegel för spekulanter. Ordet spekulant härstammar ursprungligen från latinet och betyder från början spion. Banken betalade ingen ränta för insatta medel och gav inga lån men fick in kapital bland annat genom obligationsemissioner och lotterier. Man lyckades sen bli 1600-talets kapitalstarkaste nation genom kolonialism och ensamrätt på kryddhandeln från Ostindien.

Stafettpinnen togs sen över av Storbritannien som gjorde allt vad de kunde för att fortsätta slakta och erövra i världen. Förlorare var de miljoner förslavade, våldtagna och mördade urinvånarna i Amerika, Afrika och senare Asien, liksom alla de svultna, sjuka och utfattiga som befolkade de smutsiga städerna bland annat England. De största vinnarna i de ständigt återkommande och kostsamma krigen var, då som nu, bankirerna.

År 1694, efter mer än 50 år av dyrbara krig, kommer brittiska politiker åter till bankmännen och ber om lån. De går med på att bevilja detta under förutsättning att de får upprätta en privat centralbank i statens namn där de kan fortsätta att skapa kapital av ingenting genom att låna ut pengar som inte existerar och ta ränta på dem. Därmed skapades "The Bank of England", vilket inte alls var Englands bank utan bankirernas, men genom ett sådant namn lurade man folket att tro att den var statlig.

Tanken var att man, som brukligt, skulle sälja andelar för att komma igång. Det bestämdes att de privata investerarna vars namn hemlighölls skulle bistå med 1,2 miljoner pund i guldmynt, men i själva verket fick man bara in 750 000. Detta till trots drog man snabbt igång och i vanlig ordning lånade man ut tio gånger så mycket som fanns och tog ränta på det. Regeringen fick låna hur mycket de ville så länge de utfärdade garantier i form av mer beskattning av befolkningen. Fyra år senare hade statens skuld till banken stigit från 1.2 miljoner till 16 miljoner.

Tekniken är alltså följande:

Om kapitalet som cirkulerar i ett land är till exempel 6 miljoner och dess centralbank trycker upp ytterligare 16 miljoner och därefter via lån och investeringar etcetera skickar ut det på marknaden så kommer värdet av de 6 miljoner som cirkulerade innan banken skapades att minska eftersom det nu bara utgör 25 av ekonomin. Det innebär också att banken nu kontrollerar 75 av ekonomin i landet via de 16 miljoner de skickat ut.

Det leder i sin tur till inflation, vilket innebär att folk har mindre att handla för och därför måste gå till bankirerna och låna mer. När sen tillräckligt stor andel av befolkningen är skuldsatta ser man till att strama åt tillgången på pengar i ekonomin genom att vägra ge fler lån.

Därefter bidar man sin tid… och voila! När så flera av låntagarna går i konkurs håvar man in genom att beslagta deras tillgångar. Diaboliskt och genialiskt på en och samma gång.

År 1760 stiger så en ny figur in på scenen. Han föddes som Mayer Amschel Bauer men skulle komma att bli känd under ett annat namn… Rotschild.

Läs fortsättningen på denna artikel här.

Av Michael Delavante 24 mar 2009 12:09