Den perfekte sängkamraten

Den perfekte mannen: Finns han flickor? Tveksamt. Men den perfekte sängkamraten då? Jag har hittat honom efter många års idogt sökande.

Man får hålla i minnet att män och hundar i allt väsentligt är mycket lika och regerar snarlikt. De bör behandlas med samma fasta hand och mängder av kärlek.

Först fick jag förstås ta i tu med hans dåliga sidor. Ni känner igen det där flickor ? Det är det ingen större skillnad på män och hundar. När han misskötte sig drog jag ut honom vid örat och stängde dörren. En stängd dörr är ju det enda språk karlar och hundar förstår. Svartsjuka hanterar de också ungefär likadant fast den här ungtuppen började med att kissa på gubbarnas sida av sängen sova ensam vill jag inte: Jag har för mycket mardrömmar helt enkelt. Någon av mina 2 män har ofta sovit i min stora säng men den här killen började med att kissa på gubbarnas sida av sängen. Oacceptabelt: Ut igen!

En hundsäng som placerades bredvid min egen inköptes för detta ändamål, men det var innan jag förstod mitt eget bästa. När jag vaknade den första morgonen låg killen uppe i min säng och den nya hundsängen var sliten i bitar och nerkissad. Budskapet var glasklart.

Jag gjorde ett sista försök att placera en ny korg bredvid den stora St Bernhardskorgen i hallen men det tog en ände med förskräckelse när den lille rök ihop med den store om reviret. Vi blev alla hundbitna när vi slängde oss emellan och Bamse blev ledsen och arg när hans korg också blev nerkissad. Vi ville inte riskera att Bamse skulle bli riktigt arg för då skulle min lille kille bara bli avfall.

Visst har jag alltid haft hundar bredvid sängen men en stor St Bernhardlund är tänkt för övernattning i snön och de vill absolut inte dela min säng. Hellre sover de ute på ballongen och på sommaren kan man låta bakdörren stå öppen

I yngre och piggare år hände det att en och annan förälskelse blev kvar över natten. Men det är egentligen jag som har fått sova borta oftast. Den förälskade mannen brukade bli mycket generad på morgonen när han mötte en storfamilj till frukost. För att uttrycka det milt.

Jag minns fortfarande första gången svärsonen sov över här första gången. Jag skrev om det för länge sedan här på Sourze: Länk: sourze.se." target"_blank" STYLE"color: blue">En familj som alla andra

Men nu är jag i hamn. Jag har insett att jag aldrig kan få en mer perfekt sängkamrat. Han slickar mina fötter när jag kryper ner i sängen det ni flickor och efter att ha sträckt ut sig i sin fulla längd med huvudet på sin egen kudde låter han huvudet sakta glida över på min kudde. En liten nos puffar mig i nacken och han slickar mig i örat.

Han låter sig inte störas av vare sig sänglampans ljus eller mina snarkningar, som gubbarna brukar klaga över. Hur jag än skriker i mina drömmar och väcker oss båda tar han det med ro. En slick på kinden och ett litet dunkande med svansen och han sträcker ut sig igen bakom min rygg som om han ville vaka på mig. Går jag upp på natten rullar han lojt över på min sida och håller sängen varm för att utan uppmaning rulla tillbaka när jag återkommer. Dröjer jag mig kvar i läshörnet på soffan hoppar han upp i det andra hörnet och väntar tålmodigt på att det ska bli dags. Är jag fångad av boken och inte märker att klockan rusar iväg börjar han utstöta små pipande ljud som betyder: Sängdags!

Min sängkamrat följer mig hela dagarna tätt i hälarna och badar jag sitter han troget på poolkanten och väntar. När jag går för att göra mig i ordning för natten väntar han utanför badrumsdörren för att sedan tassa efter mig för att krypa ner hos mig.

Men gubbarna har börjat kalla honom för Berlinmuren. Han kräver nämligen att få ligga i mitten ifall någon av gubbarna vill sova hos mig och detta gäller även dagtid för eftermiddagsluren med Den Käre.

Hur han slutat med sina olater i sängen och blivit så foglig? Ett tips flickor är att ta er sängkamrat till veterinären… nej jag menar vårdcentralen, där ett litet ingrepp kan göra den mest rasande egoman from som ett lamm.

Av Sunny Börjesson 04 feb 2009 14:04