Återuppliva "Privatdetektiven Kant"

Idag när det finns 100 olika TV-kanaler för den som vill betala för utbudet som ges, vill jag hylla en serie från monopol-TV:s sida som var det bästa som någonsin producerats.

”Privatdetektiven Kant”, en Mike Hammer-deckare nedsupen och cynisk om rör sig i en stad så usel att han inte vill veta namnet på den. Serien producerades 1983 av Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson. Dessa hade köpt ett nerlagt gjuteri i centrala Stockholm, där de under åttitalet gjorde konstiga lågbudgetfilmer med kafkaistiska framtidsvisioner, Freud och Wittgenstein.

Egentligen beskrivs vad serien handlar om i vinjetten då privatdetektiven själv sjunger ledmotivet:

"Min far dog av ett kulhål,
han var en detektiv.
Skottstrider och slagsmål,
av sånt bestod mitt liv.
Men sprängdeg, krut och whisky,
det struntar jag nu i.
Jag lägger folk på soffan min,
det är psykiatri."

Serien handlar i stort om kopplingen mellan privatdetektivens och psykoanalytikerns arbete. De första avsnitten refererar till film noir. Kant är en försupen privatdetektiv som får i uppdrag att leta i den undre världen efter en försvunnen flicka.

Sedan vänder hela serien helt om då privatdetektiven åker till Heidelberg och kommer tillbaka sex år senare som psykoanalytiker. Kant får då nya uppgifter, en korvgubbe som heter Herr Strössel blir upprörd när korvar plockas upp ur sitt spad varför Kants analyserar att: "Det är som om han känner sig som en korv, kanske, som kommer upp ur den varma, goda buljongen och upp i en kall snålblåst. Det liknar ju faktiskt en födelse, det här."

Kant spelas av Krister Broberg, Ingvar Andersson gör Kants medhjälpare Fritz - en överbliven fängelsevakt och Ted Åström gör 8 olika roller.

Det är totalt galet, förvirrat, fult med blinkningar åt olika håll och bara helt underbart roligt. Det går att leta fram alla avsnitten på tuben, gör det någon kväll som alternativ till Let’s dance eller så.

Första avsnittet får du här:
Privatdetektiven Kant, avsnitt 1

Av Leif-Arne Undvall 29 jan 2009 12:12