Var Adam av Bremen en historisk lögnhals?

Religion har ett allmänintresse som lett till att det inte bara forskas mycket på det, det är även ett tacksamt ämne att göra en film om. Då religionen i fråga är av den forntida arten ökar intresset markant. Man har en idé om den mystik som rådde, man ser framför sig de hedniska templen prydda med den typiska järnåldersornamentiken. Man kan föreställa sig statyer föreställande Oden bredvid en eldhärd, där ett gäng skäggiga vikingar sitter och diskuterar hur man bäst offrar getter. Men var ifrån kommer dessa illusioner om forntidens mytologi? Samt hur tillförlitliga är dessa källor?

Adam av Bremen är ett namn man ofta stöter på om man läser om Gamla Uppsala eller om kultlivet under järnåldern i allmänhet. Adam själv var en medeltida präst som arbetade under ärkebiskop Adalbert av Hamburg-Bremen från 1066 och fram till 1072, då Adalbert dog. Adam var förutom präst även lärare vid domskolan i Bremen där han hade tillgång till handlingar och skrifter som rörde Hamburgstiftets historia. Adam av Bremen spenderade en stor del av sitt liv med att resa runt i Europa, dock kom han aldrig längre norrut än till Danmark, där han enligt eget utsago vistades hos den danske kungen Svend Estridsen. Denne kung kommer Adam även att ange som källa då han berättar om Gamla Uppsala.

Man har länge använt Adams skildring som en källa i syftet att förstå och kartlägga hur det vikingatida samhället fungerade. Men personligen anser jag att i Adam av Bremens skildring av Gamla Uppsala finns det en del frågetecken som man bör behandla, speciellt med tanke på att man ofta använder sig av Adams berättelser då man vill komma underfund med hur kultlivet, och allt som hör till, uttryckte sig under järnåldern. Själv tror jag inte att Adam av Bremen någonsin vistades i Uppland och att hans källor antingen använder sig av överdrifter, eller om det ens fanns källor till att börja med.

I kapitel 26 i Adam av Bremens bok "Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar" berättar han att templet i Uppsala är prytt av guld, men jag skulle mer förklarar detta påstående med att dra paralleller till Bibeln och hur man där beskriver Salomos Tempel på liknande sätt. Jag menar med detta att man inte bör tolka den delen bokstavligt då innebörden kan ha gått ut på att försöka få läsaren att med hjälp av den egna fantasin få en bild av hur templet i Gamla Uppsala kan ha sett ut, eller dess betydelse.

Adam kan alltså medvetet ha överdrivit utsmyckningen av templet. Dock finns det en orsak till varför jag själv inte är helt frälst av den förklaringen heller. Orsaken till det är att man vid andra tempel eller kulthus från järnåldern visst funnit guld, men då i form av små guldgubbar som troligen varit fästa nära taket. Även om guldgubbens storlek är mycket liten runt 1 cm höga har man ändå funnit dem under arkeologiska utgrävningar, och då man under en bra tid utfört utgrävningar vid Gamla Uppsala och inte påträffat dessa guldgubbar, skulle det vara en underlig överdrift av något som kanske inte ens fanns i Gamla Uppsala.

Sedan kan man fundera över om huruvida man kanske inte hade ett tempel i den mening att man hade en byggnad dit man gick för att utföra ritualer och dylikt i just Gamla Uppsala. Forntidens kultområden tog mer plats i naturen än i egentliga byggnader, som vi är vana med idag. Alltså kan en del av orsaken till att man ej funnit ett "tempel" i Gamla Uppsala kan bero på att då man påbörjar en utgrävning, vars syfte är att hitta ett hednatempel av en viss sort eller struktur, missar de signaler och ledtrådar på att traditionen med kultplatser eller byggnader inte är en homogen tradition på samma sätt som kristendomen är det med sina kyrkor.

Då Adam av Bremen översatte den hedniska kultbyggnaden som på fornsvenskan kunde heta till exempel hall, sal, lund till det latinska templum, kan det ha bidragit till att man kanske fastnade på den latinska översättningen och därmed förväntar sig ett tempel och därigenom missar den "korrekta" kultbyggnaden.

Men vid en passage i boken beskriver Adam att templet, som i sig är placerad på slät mark, är omgivet av berg. Det berg han talar om kan vara Domberget, en teori som man utvecklade redan under 1500-talet. Att templet skulle ligga precis i Gamla Uppsala är egentligen en idé som Olof Rudbeck fast enligt han var det ren sanning etablerade då han befäste att Norden var alla folkens urhem och Uppsala dess huvudstad.

Adam av Bremen berättar även om att träden i Gamla Uppsala var fulla av hängda människor som var offer till gudarna. Men att man skulle ha offrat människor i tämligen stor kvantitet, runt 24 stycken, tvivlar även en arkeolog vid namn Anders Hultgård på, han skriver att:
"Adams bestämning av Uppsala-offrens syfte och mening verkar helt styrd av konventionella uppfattningar och kan knappast användas som källa för hur offerkulten verkligen uppfattades av dem som deltog i den".

Det kan förklaras att Adam talar som en man av kyrkan och att hans beskrivningar av kulten och dess handlingar inte kan tolkas som opartiska eller rättvisa. Jag håller med Hultgren om att det inte ligger i Adams intresse att uppvisa en positiv och stabil sida av hedendomen, men jag vill dra det ett steg längre och helt gå emot teorin att man brukar sig av människooffer på det sättet som många tror då man talar om offergåvor till gudarna på järnåldern. Jag grundar mina påståenden på de faktiska benrester man funnit vid förmodade kultplatser från nämnda tidsperiod. Att offra djur är tämligen populärt och man finner ofta rester som tyder både på att man offrar vissa delar av djuret medan man behåller andra och äter det själv, samt att det finns fynd som skvallrar om att man offrat hela djuret utan att behålla något. Väldigt sällan påträffar man människooffer, man tar nog en risk då man talar om den företeelsen som en vanlig handling inom kulten.

Det har hänt att man ofta tolkar saknaden på spår av människooffer i Gamla Uppsala som ett tecken på att det aldrig var någon kultplats, men då återkommer vi återigen till frågan hur och vad man ska tolka som en kultplats? Med tanke på att det inte finns nedskriva vittnesskildringar, vars källa och syfte man mer eller mindre kan lita på, får man nog acceptera att det finns en chans till att man har feltolkat forntiden och dess seder.

En följdfråga till huruvida orsaken till Adam av Bremens skrifter verkligen syftade till att beskriva hur hednakulten yttrar sig i Gamla Uppsala eller ej: Vem var menad att läsa den? Jag önskar med denna text redogöra för att det lika gärna kan ha varit religionspolitiska orsaker som låg bakom Adams skildring av Gamla Uppsala och hednakulten. Grunden för denna religionspolitiska konflikt låg i stiftet Hamburg-Bremen samt dess kung och ärkebiskop, påven Gregorius. Han hotade att ta ifrån de nordiska länderna från Hamburg-Bremen som en del av en maktkamp som inte bara gällde kyrkan utan även det politiska klimatet i resten av det redan kristna Europa.

En av de som stödjer denna politiska motivation är Henrik Janson, och han radar skickligt upp i sin text flera bevis på att Adam av Bremen var engagerad i konflikten mellan regerande påven Gregorius och Adams förstahandsval, Leimar men jag missar att se hur berättelsen av Gamla Uppsala skulle ha spelet en större roll i denna röra. Visserligen vill Adam av Bremen befästa att Norden och dess kristna torde tillfalla Hamburg-Bremen stiftet men återigen anser jag att det finns mer effektiva sätt att bedriva denna kampanj än att påtala hur pass hedniska man är vid Gamla Uppsala. Det finns diskussioner som förklarar att Adams beskrivning av de hedniska gudarna och templet är tänkt som dold kritik och satir mot Gregorius. Thor som beskrivs sitta med en spira och inte en hammare, som man annars är van att föreställa sig honom, och den dödliga synden som Thor då får representera högmod har lett till spekulationer om att Thor egentligen är Gregorius i denna skrift.

Men om Adam redan var en välkänd motståndare till Gregorius, skulle han då behöva dölja sin kritik på ett sådant subtilt sätt? Eller visste läsaren exakt hur man skulle tolka Adams texter? Oavsett finner jag det svårt att hitta en klar mening med Adams berättelser om Gamla Uppsala, även med Jansons förklaringar om de olika motiv som kan styra Adam. Jag betvivlar inte att han hade ett motiv bakom detta verk, men exakt vad han ville säga med sitt porträtt av hedendomen i Uppsala tycker jag nog fortsätter att vara dolt och oklart.

Adams källor i sig har inte gått att stryka i någon annan skrift, vi talar alltså om den danske kungen Svend Estridsen samt en onämnd hedning som enligt Adam kommer från Gamla Uppsala. Svends beskrivning av Gamla Uppsala, om det nu funnits någon, kan lika gärna ha varit styrd av politik, på samma sätt som Adams skildring kan ha varit religiöst vinklad till en kristen fördel.

Vissa tolkar Adam av Bremens skrivna ord som en absolut sanning medan andra anser att det inte finns ett enda stycke som kan ha ett uns sanning i sig. Själv ser jag på Adams texter som en möjlighet att tolka hur Rom såg på den hedendom som levde kvar i de norra breddgraderna, och att man bör ha i åtanke att det finns flera faktorer som spelar in i hans beslut att skriva om Gamla Uppsala. Att forska om det forntida kultlivet är oerhört svårt. Inte ens arkeologerna kan återge en klar bild över hur det rituella livet yttrade sig.

Religion har alltid varit ett känsligt ämne och det är svårt i allmänhet att hitta en opartisk historisk beskrivning av en ideologi, och med tanke på det är det kanske dags att tvinga Adam av Bremen att abdikera. Istället för att låta hans tro vara den främsta källan till järnålderns kultliv och ideologi borde vi ge efter för det faktum att vi aldrig kommer att veta hur den fornnordiska religionen såg ut eller vilken roll den spelade i det vardagliga livet. Hur gärna vi än vill.

Av Emma Westin 21 jan 2009 13:14