Så skrev Simone de Beauvoir

"Man föds inte till kvinna, man blir det" innebär inte det som många tror, att man måste leva upp till vissa mått för att kunna bli betraktad som en kvinna. Visserligen är denna tolkning halvt korrekt - om det inte vore för den saken att man talar om dessa mått som något positivt. För att jämföra kan man tala om hur man idag ibland anser att män inte kan få de privilegier som de tidigare fått enbart på grund av sitt kön, utan att de nu måste förtjäna dem. Men så pass enkel var inte Simone de Beauvoir då hon skrev ned denna textrad. Hon sätter sig helt enkelt emot idén om kvinnan är skapad av biologi eller psykologi. Alltså är hon en konstruktion.

Den bild man har av den perfekta kvinnan är skapad med syfte att få mannen att framstå som något större än vad han enligt naturen egentligen är, på kvinnans bekostnad. Hon formas till något som alla utom hon själv tjänar på. Hon blir något onaturligt, för att det är mer bekvämt än att erkänna hennes styrka och rätt till självständighet och ett fritt liv där hon inte går från att bli dominerad av sin far till att bli styrd av en make. Istället för att låta det biologiska tala om vad för kön en person har, låter man beteenden och vanor avgöra vad som är kvinnligt. Om man misslyckas med att leva upp till dessa standarders blir man dömd som "pojkflicka", något maskulint och okvinnligt. Vilket givetvis är väldigt negativt då den maskulina personligheten ska finnas hos den som vet hur man brukar den rätt, mannen. Detta leder till att kvinnan kommer att anstränga sig för att behaga mannen, som en idol, och därigenom få ta en del av den storhet och transcendens som han förkroppsligar Beauvoir:1949.

Kvinnan får å ena sidan representera en drömsk illusion om naturen och dess krafter Beauvoir:1949:184 men på ett sätt tillåts kvinnan behålla detta fragment av självständighet så länge hon inte hotar mannens status eller brukar myten om henne i syfte att ta över mannens roll. Dock menar Beauvoir att man inte kan jämställa kvinnas situation med slavens då kvinnan inte utgett sig för att vara ett hot emot mannen Beauvoir:1949:194. Slaven är ett konstant hot mot dess ägare, man är alltid vetande om att slaven inte trivs i sin situation och han försöker förhindra deras uppror vilket kommer oberoende av hur många käppar man sätter i hjulet. Men kvinnan som är objekt, och i viss mån lever en slavs liv, inser inte alltid den egna situationen och hur pass viktigt det är att bryta sig fri från den. Du finner sällan en slav som uppmuntrar en annan slav att förbli just slav, men man finner ofta kvinnor som försöker kväva kvinnans frigörelse genom att antingen uppfostra sina döttrar till passiva varelser eller helt förneka feminismens betydelse och den verklighet som kvinnan lever i.

Att kvinnan behandlas som sekundär finns det många som förnekar, även om bevisen för det finns överallt, från religion till vetenskap. Kvinnlig medicin är inte av samma höga status som manlig, och inom de flesta religioner ses kvinnan som ett objekt Beauvoir:1949:195.
Förvisso är även männen fast i en illusion om hur de ska vara, och kanske är konflikten däri en av de orsaker till varför män inte alltid vill bevilja sina systrar, mödrar, döttrar, fruar och flickvänner deras befrielse från att vara objektet, den Andre? Mannen tror sig vara beroende av kvinnans dyrkan för att kunna kalla sig man, det jag menar är att båda könen är fast i en ond cirkel som jag personligen inte tror är hälsosam för något av könen i slutändan.

För att återgå till mystiken kring kvinnan beskriver Beauvoir att just den magi som omger kvinnligheten försvinner då man introducerar henne i verkligheten Beauvoir:1949:242.
Det mystiska skimmer som omgav henne är nu borta som de flesta magiska ting då man lär känna dem närmare, en myt är en myt av den simpla orsaken att den saknar ursprung och förklaring, och det blir lättare att se på henne som ett objekt, ett väsen vars existens går ut på att behaga mannen först och sig själv sist. Det man då talar om är att göra en kvinna ärbar genom giftermål, det är alltså bara mannen som kan rädda henne från sitt eget förfall och halvdana liv. Det finns en uppsjö av myter om det ”kvinnliga” och de har rört sig på gränsen mellan myter och fakta. Om man passar in på alla punkter i myten om vad en kvinna är, kan man mer eller mindre räkna med att man inte är sann mot sig själv. För som Beauvoir skriver är myten bara en myt, att då kvinnan anammar manliga intressen och egenskaper som till exempel aggressivitet, intelligens, självständighet innebär detta att hon är sig själv, tvärt emot vad de påstår, som menar att hon imiterar mannen.

Barnet har ingen uppfattning om subjekt eller objekt, pojkar och flickor leker tillsammans på samma villkor och ingen far illa av det. Pojkarna deltar i leker som anses feminina och flickor leker bland kvistar och gyttja. Men vid en viss ålder bestämmer den vuxna världen att barnen måste förbereda sig för sina redan utvalda roller i den "verkliga" världen. Man börjar särbehandla pojkar och flickor. Beauvoir anser att flickans lott som den passiva gör det på ett sätt lättare för henne att övergå från flicka till ung kvinna. För även som vuxen kommer hon att bli omhändertagen och behandlad som ett barn och därför ser man inget behov av att ge flickan hårdare hud eller skinn på näsan. Flickan får i stort omfång ta del av kyssar och kramar medan pojken ska vänjas vid ett liv där han är härskaren, och då passar det sig inte att man skämmer bort honom med ömhetsbevis Beauvoir:1949:327.

Beauvoir är övertygad om att kvinnans situation som objekt är båda könens ansvar och fel, samt att idén om kvinnan ligger djupt rotat i vårt samhälle och tankesätt och det innebär att "fritagningen" av kvinnan inte kommer att bli vare sig lätt eller snabb. För kvinnan är av naturen en tänkande varelse som är sin egen och det man tror är den riktiga kvinnligheten är inget annat än illusioner och lögner, skapade av kvinnans omgivning som såg att de hade mer att förlora på att erkänna hennes styrka än att förtycka hennes frihet. Det hela är en balansakt för kvinnan, man har länge trott att kvinnligheten ligger i att vara passiv och även om hon längtar efter ett liv som subjekt är hon inte helt villig att ge upp sin könsidentitet. Men det man åter igen glömmer är att myten om det kvinnliga är just det, en myt, och det finns inte något i naturen som pekar på att passivitet är kvinnligt. Allt är påhittat. Vi måste omvärdera vad som är kvinnligt och manligt, eller ännu bättre: avstå från att applicera egenskaper på könen - som ändock bara är organ. Dock är det svårt att bryta sig fri från illusioner om vad en kvinna är, speciellt då kvinnor själva väljer att tro på myten om kvinnan och även försöker leva upp till den till den grad att de ser ned på de kvinnor som väljer sitt eget öde. En förändring av kvinnans situation måste således börja med kvinnan själv, något som Beauvoir poängterar frekvent i boken. Kvinnan måste själv vara beredd att kämpa om hon inte för alltid vill bli betitlad som den Andra, något sekundärt och mindre viktigt.

Vi måste skapa en egen filosofi kring vad det innebär att vara av vårt kön. En filosofi som snarare baserar sig på utveckling och självförverkligande, än på förhindrande och förlamanden.

Av Emma Westin 12 jan 2009 12:46