Glasbruk i kris

Nu har den ekonomiska tsunamin nått de småländska glasbruken. Och förödelsen ser ut att bli värre än efter stormen Gudrun för några år sen. Men den här krisen för glasbruken är inte oväntad. Överproduktionen av glas är ju enorm.

Nu har de snåla smålänningarna och de rika amerikanarna bestämt sig för att banta på inköpen av konstglas. Och man förstår dom. Det går ju att producera miljarder olika sorters färgade glasbitar. Och man kan undra vad meningen är med det. Glaskonstnärerna har förstås roligt när dom leker med material, former och färger. Men det är köparna som får betala för deras lekstunder.

Numera handlar det mycket om att uppleva. Frågan är vad som är den häftigaste upplevelsen. Jag kan tänka mig att om jag tar på mig pannlampan en kväll och går hela natten från Åfors genom skogarna upp till Kosta och sen vidare till Orrefors, så är det en häftigare upplevelse än att titta på alla glasschabrak som man tillverkar i Orrefors.

Men konstnärerna har det förstås inte så lätt. Dom är inga fria människor, för det är marknaden som styr. Och det är likadant med företagen. Dom måste också krypa. Men nu har vi ju en ny kung i Glasriket, Torsten Jansson. Men jag är inte så säker på att han är särskilt intresserad av det kulturhistoriska när det gäller glasbruken. Han är mer intresserad av profiten. Han skulle säkert hellre tillverka och sälja bajamajor om han tjänade mer kosing på det. Det ser alltså dystert ut för glasbruken.

För egen del hoppas jag att Kosta blir kvar. Det bruket har ju en lång och spännande historia. Min morfars farmors far, Enock Agertin, var mästare på bruket under 1760-talet. Han var 9 år när Kosta glasbruk grundades 1742, så han fick uppleva början på brukets historia. Då tillverkade man säkert bara sånt som folk hade användning för.

Vi får nog snart se hur allvarlig krisen är för glasbruken. Även om bruken försvinner så finns ju de lingonröda tuvorna kvar, liksom Torsten Jansson tivoliprojekt i Kosta. Småland är fantastiskt.

Av Lennart Karlsson 02 jan 2009 00:33