Hur tänker ryssarna?

Vad är det för fel på Ryssland?
I dagens DN 08-12-29 kan man läsa att Stalin ligger trea i en omröstning över världens största Ryss, Putin har en grundmurad popularitet vilket bland annat att gör hans porträtt är populärt bland tatuerare. I Tyskland gjordes motsvarande omröstning för några år sedan, där fanns namn som Adenauer, Bach och Einstein på listan, bara tanken på närvaro av den lille korpralen på en sådan lista är omöjlig.

Varför resonerar ryssar som de gör, är det så att man inte vågar lita på varandra och därför betraktar demokrati med misstänksamhet och hellre ser starka ledare som är exekutiva och gärna spärrar in oskyldiga, bara man får med några riktiga bovar i svepet? Kanske är det så och kanske ligger orsaken till detta långt bak i tiden och bygger på en teologisk träta.

Europa ansågs länge delat i en västlig del och en östlig del. Uppdelningen utgick ifrån geografin, men begreppen var även teologiska. Sedan slutet av andra världskriget var uppdelningen politisk med kommunistiska stater på ena sidan och liberala/socialdemokratiska på den västra. Samt några fascistdiktaturer runt Medelhavet.

Filioque som splittrande kyrkan
Urkyrkan enades på 300-talet om en gemensam trosbekännelse, den Niceanska. Ursprungskyrkan delades, romarriket delades varefter den västra delen gick under medan Östrom fortsatte existera fram till 1400-talet. Någon gång under 800-talet införs i de frankiska områdena ett tillägg till den Nicenanska trosbekännelse, det rör den helige ande. I den Niceanska trosbekännelsen utgår den helige ande från fadern, frankerna gör tillägget att den helige ande utgår från fadern och sonen "Filioque". … och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen.

Den Östromerska, ortodoxa kyrkan i Konstantinopel, reagerar starkt och menar att detta är en förvanskning av läran. De ortodoxa menade att filioque-anhängarna var en liten och obetydlig minoritet som bestod av nykristnade barbarstammar, att Karl den Store varken kunde skriva eller läsa och dessutom var kejsare över ett barbarland. Östrom betraktade därför frankerna som ett skämt. Uppfattningen om helige ande utgående från fader och sonen som kom att bli enande för alla franker i västerlandet. Då franker blivit påvar i Rom vet man att filioque lagts till trosbekännelsen där, vid Henrik II´s kröning 1014. Följden blir att interaktionen mellan väst och östromerska kyrkan i fortsättningen blir minimal

Att en sådan detalj som filioque kunde få så pass dramatiska konsekvenser kan tyckas märkligt, men sett i perspektiv att trosbekännelsen är central i kyrkans "affärsidé"; att erbjuda människor frälsning och evigt liv, blir det mer förståligt.

Anselmo rättfärdigar ränta
1100 läste sig Anselm av Canterbury till att Paulus skrivit om skärselden där den avlidne syndaren prövades. I Gamla Testamentet anges att man inte får ta ränta av sin broder. Både judar och kristna hade uppfattat förbudet som att det gäller endast trosfränder, varför inget förbud finns för en jude att ta ränta för ett lån av en kristen eller omvänt. "Upptäckten" av skärselden innebar, menade Anselm, att en ockrare, en som tagit ränta för ett lån av en trosfrände, inte med automatik hamnade i helvetet utan kunde prövas i skärselden för att senare, eventuellt, beredas plats i himlen. Prövningen kunde helt säkert underlättas av att vederbörande hade gjort bot genom att testamentera del av sin förmögenhet till kyrkan.

Den katolska religionen underlättade genom att avskaffa begreppet dödssynd om penningutlåning framväxten av en tidig kapitalism, främst avseende handel och finansinstitutioner.

Den ostromerska ortodoxa kyrkan behåller synen på ocker ränta som en dödssynd, medan de ifrån den katolska kyrkan avknoppade lutheranska, kalvinistiska med flera kyrkor tillämpar Anselm av Canterburys syn.

En konsekvens av den ändrade synen på ränta, tillsammans med att där bildas förutsebara regler i de italienska stadstaterna, är att det bildas en motkraft till det som varit maktens sätt att allokera resurser, våld och rov, handelshusen blir en makt som kan allokera resurser utan våld.

En förutsättning för ekonomisk utveckling är socialt kapital, socialt kapital bildas och stärks där människor har möjlighet att interagera under någorlunda förutsägbara omständigheter, med tiden utvecklas förtroenden vilket underlättar transaktioner. En avgörande skillnad mellan de västromerska och östromerska områdena är att kyrkan ganska tidigt skiljs från den världsliga makten i väst, medan så inte är fallet i öst. Detta får konsekvensen att kyrkan inte med självklarhet är ett maktpolitiskt instrument i väst vilket den för lång tid kommer att vara i öst.

Ett exempel på detta är Italien, där de norra delarna vilka ligger under katolsk inflytande och där de södra länge ligger under ortodoxt inflytande. I norr befrämjades utvecklingen av stadstater som bygger sitt välstånd främst på handel, där utvecklades nätverk med andra handelsstäder som Brugge, Gent och med tiden även hansestäderna kring Östersjön. I söder behålls systemet med en absolut makt, där envars lycka och välstånd består i att hålla sig väl med makten och inte i samverkan.

Med tiden avvecklas i väst det feodala samhället, trots pest och upprepade långa krig fortsätter handeln att utvecklas, med tiden får adeln och kungamakten konkurrens av handelshusen som maktfaktor, en maktfaktor som ser freden som ett gynnsamt läge för att förmera sina tillgångar, medan adeln varit beroende av krig för att kunna öka sina tillgångar genom rov, krigsbyten och förläningar.

I öst sker inte alls samma utveckling, I Ryssland upphörde handelstaden Novgorods oberoende 1478 för att tsaren ser den som ett hot mot sitt absoluta envälde. Där absolut envälde råder finns ingen möjlighet för en framväxt av civila relationer som befrämjar tillit. De rikedomar som grundades byggdes på furstars absoluta makt och andras livegenskap, synen på människor som produktionstekniska objekt lever kvar ännu på 1900-talet. En period försökte den tyskfödda Katarina reformera Ryssland med hjälp av entreprenören Potemkin, men resultaten avklingar efter hennes död. Sammantaget resulterar detta i att det ortodoxa Östeuropa blir allt mer efterblivet i förhållande till Västeuropa. 1861 avskaffas livegenskapen av tsaren, men upprättas redan 1920 av Lenin, Gulaglägren, som i första hand är ett planekonomiskt koncept, i andra hade ett repressivt.

När planekonomin imploderade i Ryssland, fanns vare sig legal infrastruktur eller socialt kapital, helt enkelt därför att det aldrig någonsin funnits. Näringslivet kan beskrivas som ett gigantiskt fångarnas dilemma, ”Gör det mot dina medmänniskor innan de gör det mot dig”. Det går att jämföra hur väl det historiskt katolska/protestantiska Tjeckien anpassat sig till marknadsekonomi med hur det ortodoxa Bulgarien inte lyckas alls. Ytterst går detta att härleda till Gamla Testamentets syn på ekonomi som ett nollsummespel: ”Om jag lånar pengar och betalar ränta så förlorar jag, därför är det omoraliskt”, i stället för att som Anselmo se kreditmarknaden som ett win-win koncept.

Av Leif-Arne Undvall 29 dec 2008 12:02