Varför jag väljer tystnaden

Efter att ha läst Sourzes chefredaktör Carl Olofs ariklel om ”Gömda” och ”Asyl” och om att historien om Mia Eriksson inte är sann, så förstod jag som våldsoffer varför jag ska vara tyst. Jag ska inte föda sådana människor, som Liza Marklund, med sanna fakta, för de skulle inte dra sig för att använda dem. Det gör att fakta för de som försöker hjälpa offer blir fel. Många dömer mig som en lögnerska trots att jag har både bevis hos polis, rättsmedicinska bevis och en trovärdig berättelse, men det kan jag inte bevisa för då bryter jag mot sekretessen.

Jag är glad över att Carl Olof belyser detta problem som samhället har. Den kvinnliga journalisten som har grävt i detta ska ha ett stort tack!

Men jag vill säga att det finns offer som talar sanning, men att min personliga erfarenhet är att jag blir dömd som lögnerska och nu förstår jag varför! Jag har även varit med om att samhället lovar mig hjälp. Men hjälpen innehåller inte ens terapi, utan information om ämnen som är skyddade under terapeuters sekretess. Sedan finns det en hel mängd av fördomar om offer. Det kan jag "tacka" kvinnor som Mia Eriksson för!

Jag vill tacka polisen för att de har skyddat mig och väglett mig igenom detta. Tack även till Carl Olof för hans artikel för den gav mig svar, jag blev arg och grät av ren ilska och av befrielse för att få svar på varför jag har blivit så kränkt trots att jag har talat sanning!

När den dagen kommer då det blir en rättegång så kommer jag kräva att det inte ska sitta en åhörare på bänkarna, för då kommer säkert dessa Mia Eriksson-look-alikes och samlar information. Det vägrar jag gå med på.

Nu tänker jag bara tala om väder, shopping och typ laxfiske. Mitt brott ska tystas och inte uttalas mer för då ger jag dessa svin information om saker de inte förstår och ingen med rätt sinneslag skulle vilja uppleva en våldtäkt. För det gör ont!

Av Perla L 10 dec 2008 15:15