Hur är läget? Jo tack, ojämställt

"Drygt sjuttioåriga Florence upplever det så här: Jag oroar mig för hur det ska bli för ungdomarna. De spökar ut sig så man ser inte vem som är vem. Sätter såna här… ja du vet örhängen, mitt i ansiktet, i hela ansiktet har de det. Vad ska det bli av dem? Alla kan väl inte bli kriminella för då svämmar ju fängelsena över skrattar. Jag kanske är gammalmodig, men man undrar ju vad det ska bli för karlar av pojkar som spökar ut sig så där".

Citatet är taget ur boken "Att göra kön" av ylva Elvin-Nowak och Helené Thomson, som med humor blandat med allvar pratar om vårt starka behov av att få agera som män och kvinnor och hur detta avspeglar sig i samhället. Det är inte svårt att se det roliga i Florence fördomsfulla uttalanden som dock under den skämtsamma ytan speglar en viss oro för de könsmönster som hon ser utvecklas idag. För såväl killar som tjejer är idag så pass accepterat med kroppssmyckning att få skulle, som Florence gjorde, tillskriva bäraren av piercningar sådana negativa attribut som t.ex. kriminell, anarkist eller ett svårplacerat kön. Däremot reagerar vi på genusstrukturer idag som får oss att bli oroliga, och det gäller oftast män eller kvinnor som råkar halka lite väl mycket för ramen för varje köns beteendenorm.

Kvinnor uppmuntras att ta för sig i arbetslivet, men det bör helst stanna där, annars kan hon börja bli betraktad som manlig. Ta yrket lastbilschaufför som exempel. Det är ett så pass mansdominerat yrke att det alltid finns dem som måste hitta "biologiska" förklaringar till varför en kvinna gjort det yrkesvalet. - Ja men hon är nog en sån där pojkflicka, det ser man ju hela tiden… dom drar ju sig till såna där jobb. Sällan ifrågasätts sanningshalten i de uttalanden som råkar halka ur munnen på många. Framför allt kanske man bör fråga sig: Gör hennes yrkesmässiga ställningstagande att hon inte bör kategoriserar som en riktig kvinna? Och hur rimligt är det? Att i princip all forskning underminerar biologiskt ärvda skillnader mellan könen hindrar inte fördomar från att föras vidare. Män tjänar också bäst på att hålla sig på sin sida av genustecknet.

Det anses inte direkt negativt med en man som är i kontakt med sina känslor, inte minst då detta kan kombineras med en intellektuell mognad. Men han får inte bli för känslosam eller blödig, detta bestraffas på olika sätt av vårt samhälle. Han kan då riskera att kategoriseras som t.ex. "bög" eller "emo". För det blir ju mycket tryggare när vi kan placera någon i ett fack, gärna för en lång tid framöver. Personer som är svävande personligheter gör oss osäkra: Kan han bestämma sig, kille eller tjej lixom? - Kan vi inte ha det som det alltid varit… det är ju så tryggt! Om vi istället agerar efter vad som förväntas av vårt kön har vi mycket positivt att hämta. Det finns en rad olika normer och belöningssystem som driver kvinnor att leva kvinnligt och män att bete sig manligt. Vi vinner oftast något på att delta i dessa tysta "charader" och vi förlorar på att inte delta. På det sättet förs dessa mönster passivt vidare i tron om att vi lever jämställt.

Av Daniel Olsson 23 nov 2008 21:25