Början på tantsjuka

Jag vet genom mina kompisars eviga pikande att jag är dålig på att hålla tider, har genom det fått smeknamnet “redan?" Tydligen väl använt uttryck av mig. Fint folk kommer sent? Tyvärr inte alltid sant.

Det är dags att inse att jag inte längre är ung tonåring utan istället bara veckor ifrån den mogna åldern 21. Jag ser det i kalendern och min mammas påminnelser om den uteblivna önskelistan bekräftar detta, men min stil av killar har tydligen fastnat någonstans på halva vägen. När vi går ut för drinkar och dans har jag en tendens att spana på pojkarna som inte ens har åldern inne för utelivet. Vill inte veta vad Sigmund Freud skulle säga om mig.

Har de senaste månaderna kommit underfund med att jag lider av detta generande problem med åldersbestämning. Den definitiva diagnosen åldersblindhet fastslogs på en svensk festival denna sommar. Han och jag pratar, håller armarna om varandra när han börjar leka “Gissa-min-ålder". Efter allt för många höga gissningar från min sida går jag istället neråt på åldersskalan, vilket inte slutar förrän vi är nere på alldeles för låga, född -92. Bakom mina solglasögon flackar jag nervöst med blicken och mina armar stelnar och lämnar hans midja. Han är förvirrad, jag är svettig och backar långsamt men bestämt därifrån.

Tror ni detta är begynningen av tantsjuka?

Av Maria Göthberg 11 nov 2008 09:27