1992-07-28 kl. 02.36

Hittade ett gammalt block när jag städade i vindskammaren. I gamla lådor, som skulle eldas upp, hittade jag lite av mig själv, mitt gamla jag. Dikter som fanns i gamla illaluktande kollegieblock, nerklottrade så där lite snabbt som man kan klottra när man sitter och pratar i telefonen. Men detta skrevs inte när jag använde telefonen. Det skrevs när jag inte kunde gå ut och visa mig för mina grannar, vänner eller min mamma och syskon. Jag var svårt misshandlad och kämpade för att hålla uppmärksamheten fokuserad på mig och inte på barnen.

Hellre mig än barnen...

Jag räknar ingen tår
en våt och regnig dag
när du i fylleångesten får
in sårande knytnävsslag

Ibland är tänkandet svårt
du ser mig då som svag
men du slår mig så hårt
och jag liknar ej längre jag

Nej, jag räknar ingen tår
en hård och brutal dag
önskar jag modigt går
för barnen skull, och inte så svag

Ett nytt liv jag mest saknar
Är då nätterna mest illa
eller är det när du vaknar?

Aldrig för dig fler tårar skall jag spilla.

Av Susanne Strömstedt 29 okt 2008 23:11