Allegori över det moderna samhället

Lille herr ekorre gjorde ett vackert språng genom luften och landade elegant framför boet med ett par ekollon i munnen. Därinne höll fru ekorre på att dona och göra snyggt för att duka till fest. Idag skulle nämligen två släktingar komma på besök, och det var inte vilka släktingar som helst, det var fina herrar från storstan som gjorde dem den äran. På golvet hade fru ekorre lagt en vacker rödbrun matta och väggarna hade hon pyntat med torkade växter för att göra det extra hemtrevligt.

- Du har verkligen gjort det fint härinne, sade herr ekorre och log mot sin hustru. - Ja, man vill ju ha det prydligt och snyggt när man får främmande, svarade fru ekorre och ställde fram en stor skål för ekollonen. När de bägge släktingarna anlände några timmar senare hälsades de hjärtligt välkomna och bjöds genast in i boet.

Det visade sig emellertid att det blev ganska så trångt därinne då kusinerna hade lagt på sig åtskilliga kilon under sina många år i storstan. De hade desutom lagt sig till med helt andra vanor än dem de hade när de bodde på landet i sin ungdom Förutom att de var klädda i dyra kostymer och hatt så hade bägge också varsitt fickur av renaste guld. Dessutom blossade de på ett par feta illaluktande cigarrer.

- Det må jag då säga, sa fru ekorre, ni tycks verkligen ha kommit er upp här i världen. - Ja, men som ni vet får man ju lite andra behov när man bor i storstan, sa den ene lite högdraget och borstade bort ett hårstrå från kavajslaget.

- Ja, och det där med ekollon har vi för länge sedan lagt av med, sa de andre och kastade en hastig blick på skålen som fru ekorre hade ställt fram. - Har ni inga hamburgare? frågade den förre och tog ett bloss på cigarren.

- Nej, något sådant har vi tyvärr inte här på landet, svarade fru ekorre. - Några feta korvar då? - Inte det heller är jag rädd. - Asch då, det var illa, men vad annat kan man förvänta sig, vi är ju trots allt ute på vischan nu, utbrast släktingen och vände sig till brodern som just höll på att fimpa sin cigarr mot trädets stam. Därefter tog han upp sitt fickur och slog upp en förvånad min:

- Men herregud vad tiden rusar iväg, om tio minuter är det ju börsnyheter på TV. Ni har väl TV? - Tyvärr inte, svarade herr ekorre. - Men kära ni, det förstår ni väl att ni måste skaffa TV, vad ska ni annars göra på fritiden?

- Tja, vi brukar prata, hälsa på vänner eller ta en liten promenad, svarade herr ekorre. - Promenad!? utbrast släktingen, vem har tid med promenader? Vi ska se till att ni får ett pendeltåg här i skogen, och inom ett halvår ska vi ha ordnat så att ni tar hit en hamburgerbar också. Ring oss om en vecka så ska vi börja dra upp planerna.

- Jag vet inte, försökte herr ekorre men avbröts genast av släktingen; - Eller förresten skicka ett e-mail istället, det går snabbare, ni har väl skaffat er en dator i alla fall?
- D-dator, nä det har vi inte, stammade herr ekorre och rodnade lätt. - Men herregud i himmelen, utbrast släktingen, snart säger ni väl att ni inte har någon mobiltelefon heller? - Mobil? Nej någon sådan har vi aldrig haft, svarade fru ekorre.

Kusinerna tog sig för pannan och stönade; - Jisses, ni är verkligen efter er tid, sa den ene av dem varpå den andre fortsatte: - Ingen tv, ingen dator, inte ens en mobil. Store tid, inser ni inte vad ni missar? - Eh, nej, det gör vi inte, svarade herr ekorre med en förvånad min. - Tänk på alla nyheter, såpor och börsnyheter ni missar när ni inte har någon TV, utbrast släktingen och slog ut med händerna. - Och tänk så mycket lättare era liv skulle bli om ni hade en mobiltelefon, fyllde brodern i. Då skulle ni alltid kunna bli nådda och om ni kände er ensamma så kunde ni alltid ringa till någon.

- Som er, till exempel? föreslog herr ekorre med viss entusiasm. Släktingen såg på honom med en besvärad min. - Eh, ja nu är ju jag och min bror väldigt upptagna med våra affärer, så om det inte gäller någonting som rör oss så vore det ju bättre om ni ringde någon annan. Men se här, ni kan få låna min mobiltelefon ett par dagar, under tiden ska jag ta och beställa en ny åt er.

De tog adjö av släktingarna som reste tillbaka till storstan redan samma dag. Fem dagar senare ringde telefonen hemma hos herr och fru ekorre. Det var en syster till bröderna som meddelade att det tyvärr inte kunde bli någon modernisering av skogen med hjälp av pendeltåg och hamburgerbar. Börsen där bröderna hade investerat alla sina pengar hade nämligen kraschat och bröderna låg nu på sjukhus med hjärtinfarkt på grund av chocken de drabbades av när de förlorade alla pengar de investerat.

Paret ekorre bestämde sig för att ringa till kusinerna för att höra hur det var fatt med dem. Men tyvärr visade det sig att batteriet i mobiltelefonen hade laddat ur och det gick inte att ringa på den längre. Herr ekorre slog in mobiltelefonen i ett paket och skickade den till de båda släktingarnas syster. När paketet anlände trodde hon att det var en present till bröderna och sökte genast upp dem på sjukhuset för att överlämna gåvan. Hon fann dem ligga bleka och deprimerade i varsin säng. När de fick se systern komma in gav de henne en ointresserad blick och suckade högt.

Hon gick fram till dem, gav dem ett stort leende och sade:
- Seså, här ska ni få en present som kanske kan muntra upp er lite. En av bröderna, öppnade ivrigt paketet medan den andre nyfiket spanade över hans axel. När de fick se vad som låg i paketet stönade de besviket och lade det åt sidan. Men system, som trodde att det var en ny mobil, hade laddat batteriet och bad bröderna testa den. En av dem slog ett nummer varpå en röst meddelade att abonnemanget hade upphört eftersom bröderna inte hade haft råd att betala räkningen.

- Äh, slå på tv:n är du snäll, bad den andre brodern. Jag vill se någonting roligt som kan muntra upp mig. Systern gjorde som han sa, varpå en man i rutan hördes säga:

- Börskraschen fortsätter att ställa till stort ett stort elände för flera företag bl. a inom charkurerinäringen. - Åhh, stäng av eländet, gnällde den andre brodern. Just då öppnades dörren och en sjuksyster stegade in med dagens lunch. Bröderna sken plötsligt upp en smula. - Äntligen!!utbrast den ene av dem. Jag är vrålhungrig. Vad får vi för någonting, hamburgare? - Nej, svarade sjuksystern och lyfte på locket. Idag får ni ett par jättesmaskiga ekollon.

Och herr och fru Ekorre då?

Jo, de lever kvar i skogen och de har vare sig TV, mobiltelefon eller dator, men de är lika lyckliga för det.

Av Michael Delavante 26 okt 2008 09:56