Blomman och bävern

BLOMMAN OCH BÄVERN

En vacker blomma växte på ängen
Hon var så fin i sin vita krage, strålade oskuldsfullt mot solen
för det tyckte hon var hennes uppgift i livet

En bäver kom lunkande på ängen och fick syn på blomman
Vilken vacker liten blomma tänkte bävern
som brukade äta blommor på ängen till frukost!

Dig vill jag inte äta upp! tänkte bävern, för blomman lyste så fint i solen
och var så liten och vacker, att han blev alldeles betagen!

Hej! sa bävern, du var mig en vacker blomma!
Hans ögon blev alldeles glansiga av beundran

Blomman tittade på bävern och tänkte:
Vilken stor och stark bäver! Vilken vacker glänsande brun päls han har
och vilka vackra långa vita tänder!

Bävern, som brukade äta blommor på ängen till frukost
Kände, att den här blomman, ville han äga!
Han frågade artigt blomman, om hon ville flytta till hans hus nere vid vattnet
i stället för att stå där alldeles ensam på ängen?

Det ville blomman gärna, för hon började tröttna på sitt ensamma liv på ängen och blev förtjust i den stora bruna bävern med det fina långa vita framtänderna
så hon svarade: Oh ja!
Det vill jag gärna!

Bävern satte igång att gräva upp blomman
och bar henne försiktigt i famnen, så liten hon var
till sitt hus
Där planterade han om henne i extra fin svart, porös, jord

sån jord som egentligen är passande till orkidéer!

Det visste bävern, för orkidéer var hans älsklingsrätt!

Han ville att den lilla blomman skulle ha det så bra och bekvämt som möjligt!
Blomman och bävern myste i kvällssolen
Livet kändes plötsligt så vackert!

Bävern och blomman njöt av varandras sällskap och dagarna
gick i naturens tecken

En dag slog plötsligt en skata sig ner utanför bäverns hus på morgonen, just när bävern var ute på ängen och åt blommor till frukost
Skatan såg den vackra vita blomman, som stod där och strålade

i solljuset för det tyckte blomman var hennes uppgift att göra och skatan tänkte:

Den där vackra vita blomman vill jag ha i mitt bo!
Hon lyser vackrare än silver!

Skatan böjde sig fram i sin svarta frack och skulle just picka åt sig blomman när bävern kom från ängen!

Bävern hann först och knipsade av blomman med sina långa, vita tänder och svalde henne levande!

Den bruna våta pälsen glänste i morgonsolen!

Av Pia Isaksson 22 okt 2008 17:35